av Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Riksrevisionen har granskat hur jämlik sjukskrivningsprocessen är. I rapporten framkommer det tydligt att det inom sjukskrivningsprocessen gällande psykisk ohälsa råder stor ojämlikhet.
Uträkningar som är gjorda på samhällsförlusten av sjukskrivningar visar att 2018 låg den kostnaden på 64 miljarder kronor. I den kostnaden inkluderas inte själva kostnaden för vård, utbetalning av sjukpenning och rehabiliteringskostnad. Det samhällsekonomiska värdet som man lyfter fram baseras på förlust av arbetskraft på arbetsmarknaden. År 2015 var kostnaden 59 miljarder, och 2018 är den alltså 64 miljarder. Det är stora summor som går förlorade i vårt samhälle på grund av sjukskrivningar som vi kanske hade kunnat förhindra om vi hade hanterat processen och sett signaler tidigare. Kvinnor är enligt Riksrevisionen sjukskrivna i nästan dubbelt så hög utsträckning som män. Att fastställa arbetsförmåga är oerhört komplext, speciellt när en person lider av psykiatriska diagnoser. Moderaterna har i tidigare förslag sagt att det behövs en särskild rehabkedja för psykiatriska diagnoser eftersom det inte går att bedöma en persons möjligheter till återgång i arbete vid en psykiatrisk diagnos på samma sätt som om personen hade brutit foten.
Min fråga till statsrådet Ardalan Shekarabi är:
Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att vi ska uppnå en större jämlikhet i sjukskrivningsprocessen?