av Sara Gille (SD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Den 20 februari 2020 gick det att läsa i Svenska Dagbladet om den 43-åriga Shaparak Shajarizadeh. En kvinna som hade burit slöja sedan sexårsåldern men som tog det stora och svåra steget att kasta slöjan i ett kvinnoförtryckande Iran där slöjan är ett lagstiftat krav. Ett land där kvinnor inte ses som lika mycket värda som män. I stället ska kvinnan underkasta sig mannen. Listan på vad kvinnor inte får göra i Iran är lång då det utöver skrivna lagar också finns ett antal oskrivna lagar som isolerar och förtrycker kvinnorna.
Sveriges regering påstår sig bedriva en feministisk utrikespolitik men har vid flertalet tillfällen inte tagit avstånd från Irans kvinnoförtryck. I stället valde Ann Linde vid ett besök i Iran att inte ta avstånd utan i stället ta på sig slöjan, som är en symbol för förtryck. Att agera på det sättet hjälper inte de kvinnor som drabbas av regimens förtryck – tvärtom. Att påstå att det inte hade blivit några samtal om hon inte hade haft slöjan på sig håller inte. Sveriges regering måste ta ansvar och tydligt visa att kvinnoförtryck inte är rätt. Man ska aldrig vika ned sig för en förtryckarregim. Tyvärr har Sveriges regering gjort det vid flertalet tillfällen i stället för att stå upp för kvinnors rätt till sina egna kroppar och val i livet.
Ytterligare ett fall där Sveriges regering inte tydligt markerat mot det kvinnoförtryck som Iran bedriver var när Irans utrikesminister Javad Zarif kom till Sverige förra året och dåvarande utrikesminister Margot Wallström (S) valde att inte skaka hand med honom.
Shaparak Shajarizadeh har utsetts till en av världens 100 mest inflytelserika kvinnor – och hon riktar skarp kritik mot Sveriges så kallade feministiska regering. Utöver Shaparak Shajarizadeh nämner artikeln i Svenska Dagbladet flera andra kvinnor som modigt valt att stå upp för kvinnor. Tyvärr leder dessa heroiska handlingar oftast till sådant som fängelsestraff, misshandel, stening till döds. För Shaparak Shajarizadehs del ledde det till fängelsestraff, misshandel och till slut flykt till Kanada. Hennes advokat, som hjälpte henne så att hon till slut släpptes mot borgen, dömdes till 38 års fängelse och 144 piskrapp.
I handlingsplanen för Sveriges feministiska utrikespolitik som släpptes den 19 februari 2020 går det att läsa ”Den feministiska utrikespolitiken ska genomsyra hela utrikesförvaltningens verksamhet, och bidra till global jämställdhet och alla kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna.” Dessa ord är självklart jättebra på papper men verkningslösa om Sveriges regering inte lever upp till dem.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Ann Linde: