av Lars Jilmstad (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Några av de mest grundläggande principerna i ett demokratiskt rättssamhälle är transparens och förutsägbarhet. Som medborgare ska jag kunna veta vilka regler och lagar som gäller. Myndigheternas tillämpningar av dem måste också vara begripliga, annars riskerar rättssäkerheten att försämras och förtroendet för myndigheter och de offentliga institutionerna att urholkas. Detta gäller inte minst i frågor om skatter och avgifter.
Det är nog få som skulle gå in i en affär, bestämma vilka varor man ska handla och bege sig till kassan utan att på något sätt kontrollera priset på det man ska köpa. Ändå är det i princip vad som sker när det gäller skatter på arbete. Jag tänker här närmast på arbetsgivaravgiften.
Sitt namn till trots är arbetsgivaravgiften inte någon frivillig avgift, utan i praktiken en samling skatter. Den lagstadgade arbetsgivaravgiften består av sju olika delavgifter. Sex av dessa är kopplade till socialförsäkringar som till exempel föräldraförsäkringen och ålderspensionen. Den sjunde delavgiften, den allmänna löneavgiften, är inte kopplad till något försäkringssystem utan är att betrakta som en direkt skatt. Men även de övriga avgifterna är obligatoriska och administreras av Skatteverket för att sedan försvinna in i de offentliga systemen. De är med andra ord också att betrakta som skatter.
För en anställd som tjänar 30 000 kronor i månaden blir arbetsgivaravgiften 30 000 × 0,3142 = 9 426 kronor per månad i dagsläget. Denna kostnad är alltså något som det flesta lönearbetande i Sverige aldrig ens ser, eftersom många arbetsgivare inte redovisar den på lönespecifikationen. Allt fler väljer dock att göra det, men långt ifrån alla gör det i dagsläget.
Det vore önskvärt att fler arbetsgivare redovisade hela skatten på lönespecifikationerna. Men mycket administration och krångliga regelverk i övrigt gör att man kanske undviker att ta detta steg, även om det bara kräver ett litet extra klick i lönesystemen numera.
Enligt en ny undersökning från Svenskt Näringsliv underskattar tre av fyra skatterna på arbete. Hela tre av fyra tror att skatterna på arbete är mindre än 40 procent. Om fler arbetsgivare visade hela skatterna, då även arbetsgivargiften, på sina lönebesked skulle kunskaperna snabbt kunna bli bättre.
Här skulle staten kunna föregå med gott exempel.
En möjlighet vore att ge Statens servicecenter i uppdrag att redovisa arbetsgivaravgifter på lönespecifikationerna för alla kunder i form av myndigheter. Ytterligare en möjlig väg att gå vore att ge Skatteverket i uppdrag att upplysa om vikten av transparens i samband med löneutbetalningar. Dessutom skulle exempelvis alla anställda i Regeringskansliet kunna få lönebesked som inkluderade arbetsgivaravgifterna. Detta är bara tre exempel på vad som kan göras.
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Ämnar ministern vidta några åtgärder för att öka kunskapen om löneskatter och avgifter?