av Peter Helander (C)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Svenska staten driver tio flygplatser genom bolaget Swedavia, som gör stora vinster varje år. Utöver dem finns ytterligare 29 flygplatser med trafik i Sverige, som drivs av kommuner eller privata bolag, och de visar betydligt sämre resultat.
Sverige är beroende av fungerade flygplatser runt om i landet – både ur ett beredskapsperspektiv och ett näringslivs- och besöksnäringsperspektiv. Samtidigt redovisar majoriteten av landets icke-statliga flygplatser vikande siffror och går med förlust. Fortsätter denna utveckling, som Dagens Nyheter skriver den 10 februari 2020, kommer en del flygplatser att få lägga ned, eftersom statens driftsstöd är kvar på samma nivå som för tio år sedan.
För att hela landet ska leva behövs mindre flygplatser. En annan aspekt är vår förmåga att hantera kriser och särskilda händelser: beredskapsperspektivet. Ett exempel är Sveriges brandflyg, vars relevans har påvisats flera gånger under de senaste åren. På Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är man beroende av god tillgång till flygplatser i hela landet. Det gäller bland annat vid bekämpning av stora eller många bränder, som under sommaren 2018.
Hur har då regeringen hanterat denna olyckliga utveckling under de senaste åren? Regeringen gav Trafikverket i uppdrag år 2018 att göra en sammanställning över de icke-statliga flygplatsernas situation. Syftet var att se över statens roll som stödgivare till dessa flygplatser och ta fram åtgärdsförslag. Uppdraget skulle vara klart årsskiftet 2018/2019 men saknar, enligt DN, i dag slutdatum.
I rapporten skulle det finnas förslag på åtgärder. Även myndigheterna Transportstyrelsen och Trafikanalys involverades i arbetet och fick som ett första steg i uppdrag att ta fram underlag till en ”bredare kartläggning och nulägesbeskrivning”. Enligt DN så lämnade samtliga tre myndigheter sina underlag redan i september år 2018.
Trots den allvarliga situationen för de icke-statliga flygplatserna har ännu ingen rapport presenterats, en rapport som skulle kunna vara ett avstamp för en ny statlig strategi och stöd till landets mindre flygplatser. Enligt DN har rapporten ”skjutits upp flera gånger. Först till den 31 mars 2019, enligt personer som deltagit i översynen. Sedan ytterligare en gång och i dag har det inget slutdatum.” Branschorganisationer som Sveriges regionala flygplatser blir alltmer frustrerade över bristen på handlingskraft och resultat.
Min fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth är därför:
Vad är det som bromsar rapporten, och vad avser ministern och regeringen att göra för att hitta en långsiktig lösning för Sveriges icke-statliga flygplatser i syfte att säkerställa god beredskap samt goda förutsättningar för besöksnäring och tillväxt för det lokala och regionala näringslivet i hela landet?