av Ali Esbati (V)
till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
Regeringen tvingades under hösten att backa från de mest forcerade och ogenomtänkta delarna av sin politik gällande Arbetsförmedlingen (AF). Det betyder inte att de stora problemen på AF har lösts eller att inte nya lär uppstå. Inte heller betyder det att regeringens ansvar för att leda verksamheten och att följa upp sina löften till riksdagen och allmänheten blivit mindre viktigt.
Ett av flera områden där det finns skäl till oro är det så kallade pilotprojekt som AF planerar att genomföra i 32 kommuner. Pilotprojektet Kundval Rusta och matcha bygger på lagen om valfrihet, LOV. Det tycks som om AF:s ledning är inställd på att den inte ska beröras eller justeras, vilket är anmärkningsvärt.
Det framstår som mycket oklart hur resultaten av detta pilotprojekt egentligen ska användas. Den oron finns också internt i AF:s organisation. Exempelvis kan man konstatera att redan urvalet av kommuner är problematiskt. Det förefaller som om AF på förhand utesluter områden där man gissar att modellen inte ska fungera tillräckligt bra, eftersom få aktörer torde vara intresserade. Detta gör att resultaten av pilotprojektet blir svåra att bedöma på ett rimligt sätt efteråt, samtidigt som det understryker att problemet med gränsdragningar mellan statens, kommunernas och externa aktörers aktiviteter och ansvar förblir olöst.
Framför allt höjs nu oroliga röster för att själva pilotprojektet riskerar att försämra situationen i berörda kommuner. SVT Västmanland kunde den 7 februari rapportera att ansvariga politiker i Hallstahammars kommun – en av de 32 utvalda kommunerna – skrivit till AF:s generaldirektör och arbetsmarknadsministern: ”Vi är oroliga för att människor inte ska få det stöd och den hjälp de behöver. Kommunen har tagit ett väldigt stort ansvar i de här frågorna och har jobbat upp ett jobbcenter som har allt ifrån SFI till arbetsträning. Vi tvingas avveckla en verksamhet som ger goda resultat och fått många ut i arbete, säger [kommunalrådet] Catarina Pettersson.”
Detta är en allvarlig situation som kräver att regeringen och ansvarigt statsråd reagerar.
Jag vill mot bakgrund av vad som anförts ovan fråga arbetsmarknadsminister Eva Nordmark: