Interpellation 2019/20:307 RUT-avdragets effektivitet och fördelningseffekter

av Ulla Andersson (V)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

Regeringen har tidigare argumenterat för att skattereduktionen för hushållsnära tjänster (RUT) skapar sysselsättning och att personer med kort utbildning kommer in på arbetsmarknaden. Men enligt en studie från Tillväxtanalys är RUT-avdraget dels en mycket dyr arbetsmarknadsåtgärd, dels missar RUT-avdraget sin tänkta målgrupp.

En stor andel av de individer som har sysselsättning i de subventionerade företagen hade året före anställningen inkomst från ett annat förvärvsarbete. Störst andel med tidigare förvärvsinkomst återfinns bland personer med sysselsättning i ett ROT-företag.

Vänsterpartiet har inget emot hushållsnära tjänster. Det vi vänder oss emot är att dessa tjänster ska subventioneras genom skattesystemet. Skatteverkets egen statistik visar tydligt att gruppen höginkomsttagare är överrepresenterad bland dem som hittills använt sig av RUT-subventionerna medan den del av befolkningen som har lägst inkomster knappt återfinns i den statistiken.

Det innebär i praktiken att låg- och medelinkomsttagare betalar höginkomsttagarnas städhjälp via skattsedeln. Skattesubventionen är tydligt riktad till den välbeställda målgruppen, som i allt större utsträckning utnyttjar tjänsterna. Det ökar ojämlikheten. Detta är inte bara orimligt och orättfärdigt, det är också ett slöseri med skattebetalarnas pengar. I stället för att skattesubventionera den del av befolkningen som har det bäst ställt skulle pengarna kunna användas i välfärden, genom att anställa mer personal och stärka bland annat hemtjänsten.

Samtidigt utreder regeringen såväl en utökning som en utvidgning av systemet. Senast regeringen höjde taket för RUT bedömde regeringen själv i sin konsekvensanalys att den ekonomiska ojämlikheten kommer att öka, samtidigt som sysselsättningseffekten av reformen bedömdes vara mycket begränsad.

Med bakgrund av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

 

  1. Bedömer finansministern att RUT är en effektiv arbetsmarknadsåtgärd, och på vilka grunder motiverar ministern annars att avdraget bör finnas kvar?
  2. Hur motiverar finansministern en utvidgning av RUT-avdraget och en höjning av taket när regeringen själv bedömer att den ekonomiska ojämlikheten kan komma att öka ytterligare?