Interpellation 2019/20:306 Konferensen om EU:s framtid

av Ludvig Aspling (SD)

till Statsrådet Hans Dahlgren (S)

 

Sverigedemokraterna står bakom idén om en konferens för stärka unionens folkliga förankring; det långsiktiga perspektivet är viktigt inte minst för att lyfta frågan om hur kompetens ska kunna föras tillbaka till medlemsstaterna. Vi ser dock en uppenbar risk att det uttalade syftet kommer att förfelas och att väljarna kommer mötas av en fasad bakom vilken de verkliga framtidsfrågorna beslutas bakom lyckta dörrar. 

För det första saknas helt en djupgående problemformulering. Kärnan i konferensen är ”a new form of participation”, vilket leder till frågan om vad som är fel med det nuvarande sättet att delta. Vi har precis genomgått ett val till Europaparlamentet med rekordhögt (om än relativt lågt) deltagande; att mindre än ett år senare återigen vända sig till väljarna för vägledning kan med all rätt uppfattas som ett tecken på svagt ledarskap.

Kommissionen förklarar inte heller varför förslag från en medborgarpanel skulle ha starkare demokratisk förankring än förslag från de nationella parlamenten eller från Europaparlamentariker. Om syftet är att ge representanter för allmänheten möjlighet att initiativ till reformer, varför då inte börja med att ge de befintliga valda representanterna för allmänheten möjlighet att göra så (någon sådan rätt finns inte i dag)?

Frågan är också vilken praktisk betydelse som medborgarpanelerna kommer att få. EU har en sedan tidigare beslutad strategisk agenda och kommissionen ett antaget arbetsprogram. Vad händer om de prioriteringar som återfinns där inte motsvaras av vad som framkommer under medborgardialogerna?

Ytterligare ett tecken på att det verkliga syftet inte redovisas öppet är att en majoritet av Europaparlamentet bestående av socialdemokrater och liberaler beslutat att utesluta övriga fyra partigrupperna från allt inflytande över hur konferensen ska genomföras.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Hans Dahlgren:

 

1. Bedömer statsrådet att det finns ett behov av att ändra det nuvarande sättet att delta i den europeiska demokratin, och finns det stöd för förändringar bland EU-medborgarna?

2. Anser statsrådet att förslag från medborgarpaneler bör anses kunna ha starkare demokratisk förankring än förslag från parlamentariker på nationell eller europanivå, och kommer statsrådet att verka för att öka initiativrätten även för dessa parlamentariker?

3. Hur kommer statsrådet ställa sig till eventuella förslag om att medborgardialoger ska kunna köra över de prioriteringar som framkommer i den strategiska agendan och kommissionens arbetsprogram?

4. Hur avser statsrådet att verka för att samtliga partigrupper i Europaparlamentet ska få inflytande över hur konferensen ska genomföras?