Interpellation 2019/20:298 En jämlik förskola

av Daniel Riazat (V)

till Utbildningsminister Anna Ekström (S)

 

Vänsterpartiet anser att förskolan ska vara en rättighet och en möjlighet för alla barn. Förskolan har långsiktiga positiva effekter på barns lärande och utveckling. Förskolan har även utjämnande socio-ekonomiska effekter genom att barn från resursfattiga familjer drar störst nytta av att vistas i förskola. Den målmedvetna satsningen på förskolan i Sverige har gjort att den internationellt sett intar en särställning både vad gäller tillgänglighet, kvalitet och pedagogisk utveckling. Men för att den jämlika förskolan ska fortsätta behöver barngruppernas storlek begränsas och personalens arbetsmiljö förbättras. Rätten till 30 timmars förskola behöver också utökas till alla barn.

Personalen i förskolan arbetar i allt större barngrupper, det har blivit fler barn i förskolan med allt längre vistelsetider. Samtidigt har personalen allt fler uppgifter som ska hinnas med, såsom administration, disk, städning, tvätt och andra sysslor. Dessutom har förskolepersonalen en läroplan som ska följas, med allt större krav på den pedagogiska verksamheten och dokumentation, samtidigt som de ska finnas där för alla barn och se till varje barns individuella behov.

Rådande forskning om storleken på barngrupper och anknytningsteori samt Skolverkets rekommendationer avseende barngruppsstorlekar är eniga. I en barngrupp i åldern 1–3 år bör det inte vara fler än 12 barn på 3 pedagoger och i åldern 3–5 år bör det inte vara fler än 15 barn på 3 pedagoger för att barnen ska må bra. Det finns dock inga regleringar om hur stora barngrupperna får vara i dag, vilket påverkar personalens arbetsmiljö och därmed barnens rätt till en jämlik förskola. Det finns också exempel från kommuner där barngrupperna administrativt delats upp för att det ska se bra ut på papperet men att de sedan delar på samma lokal och har verksamhet ihop.

Enligt skollagen har alla barn rätt till minst 15 timmar förskola. I vissa kommuner håller man sig till lagens minimum, i andra har barnen rätt till det dubbla. Vilken kommun barnen bor i avgör deras rätt till att delta i den livsviktiga kunskapsutveckling som förskolan utgör.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga utbildningsminister Anna Ekström:

 

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att återupprätta en jämlik förskola för alla barn oavsett var de bor?