av Tobias Andersson (SD)
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Klimatdemonstrationerna har inte undgått någon. Vad som initialt endast utgjordes av skolskolk har nu fått fäste globalt, och deltagarna räknas i miljoner. Statsrådet torde i sin roll som demokratiminister vara glad över de återkommande demokratiyttringarna världen över.
Demonstrationsfriheten är en av våra mest grundläggande fri- och rättigheter som tidigt fastslås i regeringsformen. Friheten att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats är en av grundpelarna i vår demokrati, så även rättigheten att av avstå.
2 kap. 2 § regeringsformen lyder enligt följande:
”Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen. Lag (2010:1408).”
Klimatdemonstrationerna bör, utöver att vara demonstrationer, ses som en politisk sammanslutning. Det är ingen hemlighet att talarna, företrädarna och demonstranterna (samt Greta själv för den delen) för fram politiska budskap och konsekvent lyfter önskan om politiska förändringar.
Trots detta har skolor aktivt uppmanat och uppmuntrat elever att delta, i vissa fall i sådan utsträckning att det uppstått ett uppenbart socialt tryck på eleverna att delta mot sin vilja för att undslippa avslöja sin ovilja att ta del av den politiska demonstrationen. Därutöver har det rapporterats om skolor, alternativt lärare, som tvingat sina elever att delta – antingen som en påstådd del i undervisningen eller endast som rent tvång. Hot om att tilldelas ogiltig frånvaro om man avviker ska ha förekommit.
Som om det inte vore ett tillräckligt stort demokratiproblem att minderåriga ungdomar känt sig tvingade att delta i en politisk demonstration så har det även vittnats om att flertalet antidemokratiska budskap tillåtits torgföras både i skrift och muntligt under demonstrationerna (jag har själv bevittnat flertalet).
Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind:
Givet denna beskrivning, hur ämnar ministern agera för att inte fler ungdomar känner sig, eller blir, tvingade att delta vid politiska demonstrationer?