Interpellation 2019/20:246 Tillstånd för kamerabevakning

av Boriana Åberg (M)

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

 

Skadegörelse är för många kommuner ett stort problem. Klotter, krossade fönster och anlagda bränder stör verksamheterna och gör att pengar som behövs till välfärden används till att reparera skadorna. Vissa kommuner som har råd anlitar ordningsvakter, andra har satt hoppet till bevakningskameror. När Datainspektionen tog över tillståndshanteringen från länsstyrelserna i augusti 2018 var förväntningarna stora på att processen skulle bli smidigare. I stället har det blivit precis tvärtom.

När jag i september förra året ställde en skriftlig fråga till justitieminister Morgan Johansson beträffande vilka åtgärder som ministern tänkte vidta för att tillståndshanteringen skulle ske snabbare redogjorde ministern för ett antal åtgärder som vidtagits eller skulle vidtas för att förbättra situationen. Men i dag, fyra månader senare, är situationen inte ett dugg bättre. Bara väntetiden för att få handläggare tilldelad överstiger i dag ett år, och sedan tar självklart handläggningen tid därefter.

Ovissheten och den långsamma hanteringen skapar frustation hos de ansvariga i de berörda kommunerna. Deras problem med skadegörelse fortgår, och kostnaderna blir en allt större belastning. Problemet med skadegörelse är förstås inte begränsat till kommunal egendom utan drabbar alla: företag, föreningar och enskilda personer. Enligt statistik från Brå handlades år 2018 190 000 skadegörelsebrott, vilket var en ökning med 8 570 brott (+5 procent) jämfört med året innan. Utredning bedrevs avseende 12 procent (23 000 brott) av de handlagda brotten, medan 88 procent (167 000 brott) direktavskrevs. Jämfört med 2017 hade andelen utredda skadegörelsebrott minskat, och andelen direktavskrivna brott ökat, med 2 procentenheter vardera.

Kamerabevakning har en preventiv verkan, och dessutom kan den underlätta för beivrande av begångna brott genom att bidra med bevismaterial. Att regelverket kring tillståndsprövning, och statliga myndigheters oförmåga att inom rimlig tid handlägga ärenden, hindrar kommuner och andra från att vidta brottsförebyggande åtgärder är helt oacceptabelt. I stället borde det vara en självklarhet för myndigheter att underlätta för dem som vidtar sådana åtgärder. När det gäller kamerabevakning måste till att börja med Datainspektionens handläggningstider omgående kortas radikalt.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson följande:

 

  1. Avser ministern att vidta några åtgärder så att Datainspektionen omgående kan korta sina handläggningstider avseende tillstånd för kamerabevakning?
  2. Är ministern beredd att föreslå ytterligare förändringar i lagstiftningen för att underlätta för dem som försöker vidta brottsförebyggande åtgärder i form av kamerabevakning?