av Acko Ankarberg Johansson (KD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Sedan 2001 har den nationella hjälplinjen funnits som ett viktigt stöd för människor som varit i behov av någon att prata med eller som befunnit sig i kris. Tjänsten har kunnat nås alla dagar om året. Sedan 1 januari i år kan man inte längre ringa till hjälplinjen för att fråga om råd, då bolaget Inera, som ägs av Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), beslutat att lägga ned tjänsten.
I ett läge där den psykiska ohälsan ökar och trycket redan är stort på ideellt drivna hjälplinjer kommer beskedet olägligt. Att inte ha en nationell hjälplinje utan hänvisa till regionerna torde varken medföra en kostnadsbesparing eller en bättre verksamhet. Enligt en nyttovärdering från 2016 gav tjänsten en ekonomisk nytta motsvarande 17 gånger per investerad krona, då mot bakgrund av de kostnader som psykisk ohälsa och höga sjukhälsotal medför (Inera).
Kostnaden för att driva hjälplinjen är låg, 10 miljoner kronor per år, och enligt en artikel i Dagens Nyheter den 9 december 2019 har 30 000 samtal registrerats det senaste året, varav endast hälften kunnat besvaras. Människor har således behov av tjänsten. Vidare nämns i artikeln att fyra av tio som kommer fram anser att råden och stödet räckt för stunden, och i genomsnitt två samtal om dagen har kommit från personer som varit nära att avsluta sina liv. Den nationella hjälplinjen måste därför ses som kostnadseffektiv och viktig för människor i kris.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Vilka åtgärder vidtar ministern och regeringen med anledning av den uppkomna situationen?