Interpellation 2019/20:241 Ojämlikheten i cancervården

av Camilla Waltersson Grönvall (M)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

Svensk hälso- och sjukvård håller ofta hög internationell medicinsk kvalitet. Det gäller framför allt allvarliga sjukdomar såsom hjärtinfarkt, stroke och olika cancerdiagnoser. Sverige ligger även i framkant när det handlar om införandet av ny medicinsk teknologi. Det händer mycket hoppfullt inom cancervården gällande ny diagnostik, artificiell intelligens, nya behandlingar, kraftfullare läkemedel (såsom precisionsmedicin), immunterapier och cell- och genterapier.

Samtidigt är bilden emellertid mycket tudelad gällande cancervården. Detta eftersom Sverige har en otillgänglig och ojämlik cancervård. Vårdköerna växer inom cancervården. Detta skapar oro och tvivel om vården verkligen kommer att finnas där i tid när man behöver den som cancerpatient. Av de 31 standardiserade vårdförloppen (som täcker ca 95 procent av alla cancerdiagnoser) så har väntetiderna ökat gällande 21 stycken och minskat avseende 6 stycken 2019 jämfört med 2018.

Jämför man 2017 med 2019 är bilden tyvärr lika tydlig. Av de 29 standardiserade vårdförloppen som fanns på plats 2017 så har väntetiderna ökat gällande 21 stycken och minskat avseende 7 stycken 2019 jämfört med 2017. All denna statistik är hämtad från sammanställningar gjorda av Regionala cancercentrum i samverkan. Moderaterna ställer frågan hur regeringen i olika sammanhang kan hävda att svensk cancervård är relativt tillgänglig och jämlik när fakta, erfarenhet och kunskap pekar i en annan riktning.

Riksdagens utredningstjänst har sammanställt en redovisning av de senast tillgängliga uppgifterna gällande väntetiderna för några av de vanligaste diagnoser som cancerpatienter drabbas av. Det handlar således om bröstcancer, prostatacancer, lungcancer, hudcancer, tjocktarmscancer, cancer i urinblåsan och njurcancer. Bilden är även här tydlig och skrämmande. På fullt allvar så undrar vi om regeringen ens är medveten om hur illa det ser ut.

• Sex av tio kvinnor med bröstcancer får inte sin operation inom utlovad maximal väntetid.
• Fem av sex män med prostatacancer får inte sin strålbehandling inom maximal utlovad väntetid.
• Sex av tio personer med hudcancer får inte sitt diagnosbesked inom utlovad maximal väntetid.
• Fem av sex personer med lungcancer får inte sin behandlingsstart inom utlovad maximal väntetid.
• Fem av tio personer med tjocktarmscancer får inte sin behandlingsstart inom utlovad maximal väntetid.
• Fem av tio personer med cancer i urinblåsan får inte sin första behandling i form av operation inom utlovad maximal väntetid.
• Sju av tio personer med njurcancer får inte sin operation inom utlovad maximal väntetid.

Den här regeringen tillträdde 2014 med vallöftet från Socialdemokraterna att korta köerna inom cancervården (DN Debatt den 17 juni 2014). Alla skulle få sin cancervård inom fyra veckor efter att patienten fått en remiss. Det är bra att Socialdemokraterna fullföljt den borgerliga regeringens arbete med att metodiskt införa standardiserade vårdförlopp inom cancervården. Men det räcker ju inte. Verkligheten talar för sig själv.

När det gäller beskrivningen att svensk cancervård är ojämlik sammanfattar Myndigheten för vård- och omsorgsanalys läget på ett träffande sätt: ”Omotiverat olika – socioekonomiska och regionala skillnader i cancervården.” Myndigheten beskriver hur det finns stora omotiverade skillnader i vård och behandling av cancersjuka mellan regionerna. Och att dessa regionala skillnader ”vanligtvis har organisatoriska orsaker, det vill säga regionernas arbete med hur vården styrs och organiseras”. Sammantaget tenderar de regionala skillnaderna också vara större när det gäller väntetid till behandling.

Nedan följer några exempel på dessa omotiverade regionala skillnader inom cancervården.:

• I Östergötland får åtta av tio kvinnor med bröstcancer inte sin operation inom utlovad maximal väntetid, medan i Kronoberg får åtta av tio kvinnor med bröstcancer sin operation inom utlovad tid.
• I Västerbotten får nio av tio män med prostatacancer inte sin strålbehandling inom utlovad maximal väntetid, medan i  Västernorrland får närmare tre av tio män med prostatacancer sin strålbehandling inom utlovad tid.
• I Kalmar får nära nio av tio människor med lungcancer inte sin behandlingsstart inom maximal utlovad väntetid, medan i Uppsala får fyra av tio personer med lungcancer sin behandlingsstart inom utlovad tid.

Moderaterna driver förslaget att särskilda resurser inom kömiljarden ska avsättas för att minska de långa väntetiderna inom cancervården knutna till de standardiserade vårdförloppen. Alla patienter som behöver cancervård ska få den inom utlovad tid. Moderaterna fördubblar den nationella satsningen på cancervården jämfört med regeringen. Från 500 miljoner kronor till över 1 miljard kronor per år. I detta ingår att Moderaterna fördubblar satsningen på barncancervården till 120 miljoner kronor per år – en särskilt riktad satsning som inleddes i M-KD:s statsbudget år 2019.

Det är helt uppenbart att den nationella cancerstrategin behöver förnyas och uppdateras i syfte att komma åt den bristande tillgängligheten och ojämlikheten inom cancervården och samtidigt kunna foga samman den hoppfulla snabba utveckling som sker inom till exempel ny diagnostik  med hjälp av artificiell intelligens och biomarkörer samt vad gäller ökade möjligheter till individuell cancerbehandling med precisionsmedicin, immunterapier samt cell- och genterapier inom cancervården.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

1. Vilka nya konkreta nationella åtgärder avser ministern att vidta i syfte att tydligt minska de långa väntetiderna inom svensk cancervård?
2. Vilka nya konkreta nationella åtgärder avser ministern att vidta i syfte att minska de stora omotiverade regionala skillnaderna inom svensk cancervård?
3. På vilket sätt avser ministern att den nationella cancerstrategin ska uppdateras så att den fångar in alla relevanta perspektiv som finns gällande svensk cancervård?