av Lars Adaktusson (KD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
I samband med riksmötets öppnande tillkännagav statsminister Stefan Löfven en regeringsombildning som bland annat innebär att Anne Linde är ny utrikesminister. Med anledning av skiftet på utrikesministerposten har de problematiska bilaterala relationerna mellan Sverige och Israel aktualiserats. Den nyutnämnda ministern har gjort klart att förbättrade relationer med Israel är en angelägen fråga, och för att understryka detta har ett möte med den israeliske Sverigeambassadören Ilan Ben-Dov nyligen ägt rum.
Ambitionen att överbrygga motsättningarna mellan den rödgröna regeringen och Israel är positiv och ska välkomnas. Israel är det enda land i Mellanöstern som delar samma grundläggande värderingar som Sverige när det gäller demokrati, yttrandefrihet, jämställdhet, fria val och ett öppet samhälle. Även när det gäller frihandel, entreprenörskap, forskning och högre utbildning finns starka gemensamma intressen.
Samtidigt är det ett faktum att Sverige är det enda europeiska land som inte har någon dialog med Israel på högsta politiska nivå. Margot Wallström har varit den enda av EU-ländernas 28 utrikesministrar som inte varit välkommen att besöka Israel, och regeringen har därigenom saknat möjligheter att på plats i Jerusalem få gehör för svenska intressen.
En av anledningarna till de raserade relationerna är det beslut som fattades av den svenska regeringen för fem år sedan om att erkänna en palestinsk stat. Detta beslut togs ensidigt utan föregående konsultationer om konsekvenserna, och inget annat europeiskt land har valt att följa det svenska exemplet.
Ytterligare en komplikation i de bilaterala relationerna är den svenska regeringens ensidiga kritik mot Israel de senaste åren och bristen på förståelse för landets legitima rättigheter. Att den israeliska regeringen har rätt och skyldighet att försvara sin egen befolkning har tonats ned. Detsamma gäller frågan hur det ska kunna förhindras att militanta islamister och terrororganisationer flyttar fram sina positioner vid ett bildande av en palestinsk stat.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde: