av Magdalena Schröder (M)
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
Den senaste tiden har det rapporterats om en rad korruptionsskandaler inom biståndsvärlden. Nyligen rapporterade Sveriges Radio att 7 procent av allt bistånd inom hälsosektorn tros försvinna i korruption och mutor. Innan dess har det rapporterats om att biståndsorganisationer i Afghanistan tvingas betala skatt till talibaner för att få bedriva verksamhet i de talibanstyrda områdena. Ledningen för Unrwa har anklagats för vänskapskorruption och för att ha spenderat pengar på flertalet lyxresor.
Dessförinnan kunde vi läsa om utvecklingsfonden African Enterprise Challenge Fund, AECF. Våren 2019 rapporterades då om vänskapskorruption, enormt höga löner och bonussystem. I november 2018 rapporterades det om organisationen ICTSD, vilken fått närmare 200 miljoner kronor i bistånd genom Sida. Enligt en utredning som gjordes av brittiska myndigheter var vanskötseln av organisationens ekonomi så grov att den gränsade till brott. Sida valde då att avsluta samarbetet med organisationen men avstod från att göra en polisanmälan och att återkräva de skattemedel som redan betalats ut.
Regeringen har ansvar för att säkerställa att svenska skattemedel används ändamålsenligt. Rapporter om oegentligheter och korruptionsskandaler vittnar om att insynen och kontrollen över hur de skattemedel som går till biståndet används är otillräcklig.
Med anledning av detta önskar jag fråga statsrådet Peter Eriksson:
Hur kommer statsrådet att säkerställa att skattemedel som går till biståndet, både bilateralt och multilateralt, inte försvinner i korruption?