av Lars Adaktusson (KD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
När Islamiska staten för drygt fem år sedan intog Iraks näst största stad Mosul och därefter fortsatte framryckningen mot Nineveslätten blev assyrier/syrianer/kaldéer skyddslösa offer. Ställda inför IS-terroristernas ultimatum att konvertera till islam eller dö fanns det för de kristna befolkningsgrupperna inget annat val än att lämna allt de ägde och fly.
Att Mosul och övriga Nineveslätten på kort tid tömdes på sin kristna befolkning innebar oräkneliga tragedier och svårt mänskligt lidande. På ett övergripande plan innebar övergreppen att folkrättens värsta och mest avskyvärda brott begicks. Kallblodigt genomförde IS ett folkmord på kristna befolkningsgrupper och yazider.
Trots det oerhörda som hände har hoppet om att kunna återvända hållits levande. När irakiska armén, kurdiska peshmerga och kristna skyddsstyrkor, med stöd av den internationella koalitionen mot IS, militärt besegrade det förmenta kalifatet växte förhoppningarna. Nu står det dock klart att förhoppningarna kommit på skam.
Det omedelbara hotet från IS är undanröjt, men den islamistiska synen på kristna som ”otrogna” och därmed icke önskvärda lever vidare. Med tyst godkännande från Bagdad pågår just nu det som kallas en ”demografisk förändring” (demographic change). I städer och samhällen på Nineveslätten förändras befolkningssammansättningen – där kristna familjer flyttat ut flyttar muslimska familjer in. På flera platser där assyrier/syrianer/kaldéer historiskt varit i majoritet tar den shiamuslimska folkgruppen shabak över.
Parallellt med detta stärker grannlandet Iran sitt inflytande. Regimen i Teheran finansierar och kontrollerar i dag en shiamuslimsk milisstyrka med mellan 60 000 och 70 000 soldater, varav en stor del är placerad i och omkring Nineve. Efter ett flertal incidenter där kristna angripits och trakasserats är misstron stor mot den Iranstödda milisen, och många som nyligen återvänt till Nineveområdet omprövar nu sina beslut och flyr en andra gång.
Ansvaret för att stoppa denna allvarliga utveckling ligger hos den politiska ledningen i Bagdad. Den irakiska regeringen har dessutom möjlighet att vidta den enskilda åtgärd som i dagsläget skulle betyda mest för de kristna befolkningsgrupperna. Det handlar om att uppgradera Nineveslätten till provins och därefter ge assyrier/syrianer/kaldéer rätt att besluta om sin egen framtid genom politiskt självstyre inom ramen för Iraks konstitution.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde: