av Martina Johansson (C)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Alla äktenskap håller inte livet ut. Ungefär hälften av alla äktenskap i Sverige slutar i dag med skilsmässa. Trots att Sverige är ett av världens mest jämställda länder är ekonomi fortfarande en faktor för huruvida kvinnor har möjlighet att separera. I en undersökning av Ipsos 2018 på uppdrag av Danske Bank uppger 37 procent av de tillfrågade kvinnorna att ekonomin är ett ”ganska stort” eller ”mycket stort” hinder för att separera från sin partner. Motsvarande siffra för män är 18 procent.
Några av anledningarna är att kvinnor många gånger varit den som tagit större ansvar för vård av sjukt barn och tagit ut en större del av föräldraledigheten.
Det finns ett statistiskt säkerställt samband mellan jämställda inkomster och sannolikheten för skilsmässa. Ju mindre inkomstgap mellan män och kvinnor, desto fler skilsmässor. 7 av 10 tror att pengar kan vara en bidragande orsak till att man stannar i en relation man egentligen vill lämna.
När skilsmässan är ett faktum krävs det att en bodelning kommer till stånd. I en svår tid ska människor med gemensamt hem och kanske också barn komma överens om praktikaliteter. Bodelning är något som många gånger löses i hyfsat samförstånd mellan parterna, men det finns många tillfällen när så inte sker.
I det fall en person inte medverkar till en bodelningsprocess kan processen dra ut på tiden många år. Detta drabbar den svagare parten. Möjligheten för en ekonomiskt svag part att få ekonomiskt stöd vid bodelningsprocesser som drar ut på tiden är svårt och stödet uteblir ofta.
Om parterna inte kommer överens om bodelningen kan båda eller en av dem ansöka hos tingsrätten om att en bodelningsförrättare ska utses. Det finns i dag väldigt små möjligheter för en bodelningsförrättare att skynda på bodelningsprocessen, vilket gör att den ena parten kan förhala processen i flera år. Det kan handla om att inte medverka i bedömningen av värdet på gemensamma tillgångar, inte lämna uppgifter från banken, ej delta vid möten man kallats till med mera. Under tiden kan den ekonomiskt svagare parten tvingas leva mycket knapert, ha svårt att få ett bolån och tvingas lägga mycket tid och energi på att driva bodelningen vidare. En bodelning som tar flera år kan bli mycket dyr och täcks inte av rättsskydd i hemförsäkringen eller rättshjälp från staten.
Gränserna för ersättningsgaranti, som ger visst ekonomiskt stöd för att kunna anlita en bodelningsförrättare, har inte förändrats sedan 1990-talet, och de senaste fem åren har antalet utbetalningar avseende bistånd till bodelningsförrättare nära nog halverats. Väldigt få tillerkänns denna ersättning, trots att många fler skulle behöva stöd.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Vad avser ministern att göra för att skydda den svaga parten, oftast kvinnan, i bodelningssituationer, både när det gäller snabbare processer och möjlighet till ekonomiskt stöd?