Interpellation 2019/20:167 Skattepolitiken och konkurrenskraften

av Boriana Åberg (M)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

Regeringen har sedan den tillträdde 2014 bedrivit en ekonomisk politik som har försvårat för företagande och tillväxt. Skatterna har ökat kraftigt, regleringarna har ökat och reformerna har uteblivit. De nya skatter som har införts eller kommer att införas har förklarats med omsorg om miljön. I verkligheten har dessa skatter, såsom kemikalieskatten, kraftvärmeskatten och skatten på avfallsförbränning ingen bevisad miljönytta, men de blir en stor börda för företagen.

Elskatten som nu successivt höjs slår hårt mot hushållen i Sverige. Dessutom är det svårt att förstå logiken när regeringen å ena sidan brandskattar el men å andra sidan subventionerar elcyklar och elbilar. Hur elskattens storlek kommer att utvecklas under kommande år är fortfarande inte helt klarlagt, men riskerna att elskatt och liknande skatter kommer att höjas inom regeringens gröna skatteväxling eller den stundande skattereformen är påtaglig.

När januariöverenskommelsen ingicks sas det att det var för att säkra en god ekonomisk utveckling, vårt framtida välstånd och en god välfärd i framtiden krävs det en politik som prioriterar jobben och främjar näringslivets hållbara omställning och konkurrenskraft. Många av regeringens skattehöjningar har varit mycket skadliga för jobb, tillväxt och konkurrenskraft. Oron hos medborgare och näringsliv är att kommande skattepolitiska förslag från regeringen fortsatt kommer att ha negativa effekter på sammanhållning, konkurrenskraft och tillväxt.

Mina frågor till finansminister Magdalena Andersson är därför:

 

1. Vilka konkreta åtgärder vidtar ministern mot den här bakgrunden för att jobbtillväxten ska säkerställas, och är ministern i det avseendet beredd att ompröva tidigare ställningstaganden om skatterna?

2. Bedömer ministern att dessa skatter främjar näringslivets hållbara omställning och näringslivets konkurrenskraft, och är ministern annars beredd att vidta åtgärder?