av Larry Söder (KD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Den 1 juli 2017 infördes elektronikskatten, en viktbaserad punktskatt på elektronikvaror som kan uppgå till över 300 kronor per produkt, exklusive moms. Syftet med skatten är att minska konsumtionen av elektronikvaror som innehåller skadliga flamskyddsmedel. Man förväntade sig att staten skulle öka sina skatteintäkter med 2,4 miljarder kronor.
Utvärderingar som gjorts av Svensk Handel visar att intäkterna är betydligt lägre samtidigt som antalet arbetstillfällen har minskat med ungefär 1 000 tjänster. Totaleffekten av försäljningsbortfallet till följd av kemikalieskatten kan beräknas till ungefär 3 miljarder kronor. Undersökningen visar att privatimporten ökar i ungefär samma takt som antalet jobb försvinner. Till detta ska tilläggas att de administrativa kostnaderna har ökat med ungefär 300 miljoner kronor.
Elektronikskatten slår även mycket negativt mot de företag som i dag köper in gammal och uttjänt elektronik, som exempelvis mobiltelefoner och datorer. Företagen renoverar och blåser telefoner och datorer rena för att sedan sälja till länder där it-utvecklingen inte kommit så långt eller till verksamheter och företag som inte kan eller behöver köpa nytillverkad utrustning. Affärsidén är att få en ökad cirkulär användning av elektroniska enheter och därmed öka livslängden på dessa. Skatten kan inte ha varit tänkt att slå undan benen för dessa företag, som numera tvingas lägga ned sin verksamhet på grund av elektronikskatten. Skatten blir kontraproduktiv för det miljötänk som regeringen framhäver som skäl för införandet av skatten.
Jag vill därför fråga finansminister Magdalena Andersson: