Interpellation 2019/20:141 Regelverket för aktivitetsersättning

av Ida Gabrielsson (V)

till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

 

SVT har i en serie reportage beskrivit hur personer med funktionsnedsättning som tidigare fått aktivitetsersättning blivit av med ersättningen vid beslut om förlängning. I stället hänvisas de till Arbetsförmedlingen. När de inte ansetts kunna få arbete via Arbetsförmedlingen hänvisas de vidare till det kommunala försörjningsstödet.

Försörjningsstöd är tänkt att vara en tillfällig lösning för människor som kan ta ett vanligt jobb. För personer med funktionsnedsättning finns ersättningssystem via Försäkringskassan, till exempel aktivitetsersättning för den som är mellan 19 och 29 år gammal.

Under perioden mellan 2016 och 2018 tredubblades antalet avslag på förlängningsansökan för aktivitetsersättning. Detta trots att varken lagstiftningen eller domstolspraxis förändrats under perioden.

Mellan januari och augusti 2019 förlorade nästan 1 500 unga vuxna mellan 19 och 29 år sin aktivitetsersättning. Det innebär en ökning med 450 procent jämfört med samma period 2015. Hittills har lika många fått avslag i år som under åren 2013, 2014 och 2015 tillsammans.

När SVT konfronterade dåvarande socialförsäkringsminister Annika Strandhäll med uppgifterna i februari 2019 konstaterade hon att ”deltar man i daglig verksamhet så ska detta inte jämställas med arbetsförmåga som gör att man ska besöka Arbetsförmedlingen. Den här gruppen som vi pratar om här ska framgent självklart omfattas av aktivitetsersättningen.”

SVT:s granskning resulterade bland annat i att socialförsäkringsministern ställde frågor till Försäkringskassan om aktivitetsersättningen. I augusti 2019 kom tre regeringsuppdrag med syftet att förbättra stödet till unga personer som blir av med sin aktivitetsersättning. Bland annat fick Försäkringskassan i uppdrag att se till att ingen hamnar mellan stolarna, vilket myndigheten delvis löst genom att lotsa personer som får avslag vidare till Arbetsförmedlingen, vården, kommunens arbetsmarknadsavdelning och försörjningsstöd.

Trots statsrådets uttalande i februari och regeringsuppdragen rapporterar SVT i november 2019 åter om personer som förlorat sin aktivitetsersättning och hänvisas till Arbetsförmedlingen trots att de uppenbart inte har den arbetsförmåga som krävs.

Elisabeth Ingvarsson, rättsombud för Fub, en intresseförening för unga med utvecklingsstörning, säger till SVT att ”min bild är att det snarare har blivit sämre sedan dess. Jag har haft kontakt med flera medlemmar som har blivit sjuka sedan de förlorade ersättningen. En del blir deprimerade, de blir sittande hemma eller tas om hand av anhöriga. Många slutar på sin dagliga verksamhet.”

En av dem är Daniel, som har daglig verksamhet på Radio Leo i Linköping. Daniel säger själv att han mår ganska dåligt och inte kan planera framtiden som han vill. Daniels mamma beskriver hur han bröt sönder och samman när han fick beslutet, blev väldigt deprimerad och tyckte att livet var skit.

En annan är Martin, som har en intellektuell funktionsnedsättning. Han behöver hjälp med att handla, öppna post och betala räkningar. Trots det skickas han till Arbetsförmedlingens kundtjänst. Martin betalar mat och hyra med arvet från sin farmor och farfar. Pengar som var tänkta att fungera som en pensionsförsäkring. Nu söker hans gode man varje månad pengar från socialtjänsten.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Ardalan Shekarabi:

 

  1. Hur ser statsrådet på att det skett en kraftig ökning av antalet avslag på förlängningsansökan för aktivitetsersättning sedan 2016, utan att vare sig lagstiftningen eller domstolspraxis förändrats? 
  2. Bedömer statsrådet att det är rimligt att de personer som beskrivs i SVT:s reportage hänvisas till Arbetsförmedlingen och försörjningsstöd? 
  3. Avser statsrådet att ta några initiativ för att åtgärda bristerna i bedömningarna av rätten till aktivitetsersättning?