av Mattias Karlsson i Luleå (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Det finanspolitiska ramverket är ett verktyg som ska se till att finanspolitiken är långsiktigt hållbar och transparent. Vissa av principerna regleras av lag medan andra utgår från den praxis som gradvis utvecklats sedan 1990-talet. Regeringen är enligt budgetlagen skyldig att lämna ett förslag till mål för den offentliga sektorns sparande. Riksdagen fastställde 2007 överskottsmålet till att det finansiella sparandet ska vara 1 procent av bnp i genomsnitt över en konjunkturcykel. I juni 2016 träffades en blocköverskridande överenskommelse om förändringar i det finanspolitiska ramverket. Från och med budgetåret 2019 har målet ändrats till en tredjedels procent av bnp i genomsnitt över en konjunkturcykel.
I Sverige finns det en bred politisk uppslutning bakom det finanspolitiska ramverket. Denna samsyn grundar sig på erfarenheterna från den djupa ekonomiska krisen i Sverige i början av 1990-talet. Svensk ekonomi befann sig då i en allvarlig situation med mycket stora underskott i de offentliga finanserna och med en snabbt ökande offentlig skuld. Under budgetsaneringen infördes ett överskottsmål för den offentliga sektorns finansiella sparande och ett flerårigt utgiftstak för statens och pensionssystemets utgifter. Genomgripande förändringar gjordes i statens budgetprocess för att stärka budgetdisciplinen. Det finanspolitiska ramverket och den breda politiska uppslutningen bakom det har bidragit till en gynnsam utveckling av Sveriges ekonomi och offentliga finanser.
I en intervju i Svenska Dagbladet den 5 november säger sig finansminister Magdalena Andersson vilja slopa överskottsmålet. "Det vore rimligt att slopa överskottsmålet och istället ha ett balansmål. Det var ett initiativ som jag tog redan 2015 och som vi socialdemokrater också har ett partikongressbeslut på", sa finansministern.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson: