av David Josefsson (M)
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
Allt fler kommuner anlitar ordningsvakter för att upprätta ordning i offentliga miljöer som invånarna upplevt som stökiga eller otrygga.
Detta sker som en konsekvens av att polisen, på grund av begränsade resurser, måste prioritera grov brottslighet framför synlighet och brottsförebyggande arbete.
Att kommuner anlitar ordningsvakter är dock grundat i ett undantag (3 §) i lagen om ordningsvakter. Lagen är från 1980 och firar alltså snart 40 år. Den är därför också utformad utifrån en helt annan situation, där ordningsvakter framför allt anlitades vid offentliga tillställningar eller i lokaler med serveringstillstånd. Lagstiftaren kunde 1980 rimligen inte föreställa sig att polisbrist 40 år senare skulle göra att kommuner kände sig tvingade att komplettera polisen med ordningsvakter.
Eftersom lagstiftningen är skriven utifrån en annan situation skiljer sig också tillämpningen av lagstiftningen åt mellan olika kommuner. I exempelvis Uppsala och Stockholm har polisen gett kommunen förordnande för ordningsvakter över en större geografisk yta, samtidigt som Göteborgs stad fått avslag på sin ansökan om förordnande på fyra tydligt avgränsade men brottsutsatta platser i centrala staden av polisen.
Statsrådet Mikael Damberg har i medierna (Aftonbladet den 18 mars och 14 april 2019) sagt att han efter sommaren kommer att tillsätta en utredning om ordningsvakter och då också sagt att han inte är emot ett regelverk som tillåter ordningsvakter att arbeta inom större geografiska områden.
Med hänvisning till ovanstående är min fråga till statsrådet Mikael Damberg:
När avser statsrådet att tillsätta utredningen, och när kan en förändrad lagstiftning vara på plats?