I den allmänna debatten om våld i nära relationer läggs ofta fokus på repressiva åtgärder, alltså åtgärder som träder i kraft när ett brott väl har begåtts. Det är oerhört viktigt att samhället tydligt markerar mot alla former av våld även i efterhand, men det torde också vara lika viktigt att arbeta förebyggande. Det bästa för den som utsatts för våld hade onekligen varit att inte ha blivit utsatt från första början. Om ett brott går att förhindra innan det väl har begåtts är det en vinst för alla inblandade parter, liksom för samhället i stort.
Det behövs därför insatser riktade mot den person som vill bryta sitt eget våldsagerande. Att lägga fokus även på förövaren skall inte uppfattas som att offret i fråga glöms bort eller att våldet inte tas på stort allvar, utan snarare att om våldsutövaren i ett tidigt skede kan få hjälp med sitt eget destruktiva beteende minskar det risken för att en eller flera personer utsätts i framtiden. Det bör därför inrättas ett nationellt hjälpnummer för personer som vill bryta sitt eget våldsagerande och upphöra med sitt destruktiva beteende gentemot andra. Hjälpnumret skulle kunna fungera likt Kvinnofridslinjen och verka som en knutpunkt som samtidigt kan slussa vidare personer till rätt instans om så krävs.
|
Ebba Hermansson (SD) |
|