Det finns i Sverige ett stort antal samlingslokaler och andra lokaler som ska vara utrustade med tydlig och välfungerande nöd- och hänvisningsbelysning så att vi kan försäkra oss om att minimera personskadorna i händelse av brand, terrorhot och andra situationer som kräver utrymning.
Många minns, till exempel, diskoteksbranden i Göteborg för 21 år sedan då 63 personer omkom och 214 skadades. Händelsen ledde till en omfattande offentlig debatt om säkerheten i lokaler där många personer vistas samtidigt. Man skulle kunna tro att situationen har förbättrats på grund av den tragiska olyckan när det gäller utrymnings- och nödbelysning i offentliga lokaler och fastigheter, men enligt branschens egna erfarenheter är situationen den motsatta.
Enligt branschens nödbelysningssektion FSN är det egentligen inget fel på gällande regelverk, som reglerar den tillsyn som ska utföras av Räddningstjänsten och Arbetsmiljöverket. Problemet ligger snarare i det faktum att den reglerade tillsynen alltför sällan utförs av de ansvariga myndigheterna.
Regeringen bör som första åtgärd begära in en rapport från de ansvariga myndigheterna för att få svar på hur situationen ser ut i olika offentliga lokaler, som t.ex. skolor, arbetsplatser, köpcentrum, hotell, konsertlokaler och andra arenor. Rapporten bör även innehålla tydliga mått på antalet utförda besiktningar av nöd- och hänvisningsbelysning. Rapporten bör sedan ligga till grund för beslut om eventuella ytterligare åtgärder.
Samtidigt bör regeringen utreda möjligheten att ålägga landets fastighetsägare en regelbunden rapporteringsskyldighet avseende underhåll och standard på nöd- och hänvisningsbelysning, liknande den i dag reglerade ventilationskontrollen – OVK (obligatorisk ventilationskontroll).
|
Per Schöldberg (C) |
Helena Lindahl (C) |