Regeringen har glädjande nog tagit till sig de senaste årens växande kritik mot konsekvenserna av gråsälstammens populationsökning. Regeringsbeslutet den 18 juli 2019 att ändra jaktförordningen så att Naturvårdsverket kan besluta om licensjakt efter säl är precis det som Centerpartiet har efterfrågat och motionerat om och som riksdagen tillkännagav som sin mening den 4 april 2019.
För att emellertid säkerställa en effektiv licensjakt kvarstår frågan om tillräckliga incitament för jägarkåren att bedriva den speciella jakt som jakt efter säl innebär. Så länge EU-förbudet mot jakt av säl och handel med sälprodukter föreligger, riskerar även en licensjakt att bli verkningslös då jägare saknar incitament att bedriva sådan. Av EU-förordning 1007/2009 om handel med sälprodukter framgår att handel med sälprodukter är mycket strikt reglerad och begränsad till ett fåtal som har rätt att sälja dem. Enligt artikel 3 i förordningen är försäljning av sälprodukter endast tillåtet om sälprodukterna härrör från den traditionella jakt som inuitsamhällena och andra ursprungsbefolkningar bedriver under förutsättning att ett antal villkor är uppfyllda, såsom att jakten bidrar till deras självhushållning. Syftet med grundförordningen är att handeln ska begränsas till ett minimum. I den mån inuiter eller annan ursprungsbefolkning som har rätt att sälja sälprodukter vill sälja sälprodukter får de göra det under förutsättning att förordningens bestämmelser följs. Vi noterar att inuiter och säljägare i Norge, Danmark (Grönland) och Kanada hittills utan framgång dels har försökt att få EU-förbudet ogiltigförklarat av EU-domstolen, dels har ifrågasatt det i WTO. Vi menar att Sverige inom ramen för EU-samarbetet ska väcka och driva frågan att upphäva förbudet mot jakt av säl och handel med sälprodukter. Även om en majoritet i riksdagen anser att möjligheterna att driva frågan i nuläget är mycket små, är det principiellt viktigt att Sverige driver frågan så snart tillfälle ges.
|
Linda Ylivainio (C) |
Per Schöldberg (C) |