Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en hbt-certifiering av biståndet och tillkännager detta för regeringen.
De länder som får mest bistånd av Sverige är Tanzania, Afghanistan, Etiopien och Somalia. En stor del av svenskt stöd syftar specifikt till att stärka statsförvaltningen och olika myndigheters organisatoriska förmågor i dessa länder. Samtidigt utövar samma offentliga myndigheter i dessa fyra länder ett synnerligen brutalt och lagstadgat förtryck mot hbt-personer och andra sexuella minoriteter, något som klargörs i rapporten ”State Sponsored Homophobia” som ges ut av Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association (LIGA).
I Tanzania riskerar den som begår en frivillig homosexuell handling livstids fängelse medan samma gärning ger 15 års fängelse i Etiopien. I Somalia och Afghanistan är situationen mer osäker. En del av deras strafflagstiftning stadgar att homosexuella handlingar bestraffas med fängelse, men i Afghanistan kan domare implementera straff direkt ur Koranen, döma enligt lagen om otrohet eller utefter eget tycke, vilket innebär att dödsstraff genom till exempel stening kan utdömas. Detta samtidigt som det afghanska rättsväsendet finansieras med svenskt bistånd.
Svenskt bistånd har länge varit och ska fortsätta att vara ett av många verktyg för att utöva svenska diplomatiska intressen såsom positiv social utveckling i mottagarlandet. Det uppstår dock ett moraliskt dilemma när svenskt bistånd riskerar att direkt bidra till att de mänskliga rättigheterna allvarligt kränks, så som skett i dessa länder. Svaret på hur Sverige bäst ska agera är inte alltid självklart.
Tyvärr har inte svenskt bistånd hjälpt situationen i dessa länder att utvecklas i rätt riktning på områden av central betydelse för biståndet. Det finns även få signaler som tyder på att något av dessa fyra länder är på väg att förändra sin inställning till sexuella minoriteters rättigheter. Den nuvarande svenska strategin både finansierar och legitimerar dessa staters förtryck, utan att påverka i rätt riktning. Sverige bör genomföra en hbt-certifiering av biståndet vilken syftar till att kartlägga och följaktligen avsluta bistånd som finansierar myndigheter eller organisationer som aktivt förtrycker och kränker hbt-personers mänskliga rättigheter.
|
Ludvig Aspling (SD) |
|
|
Björn Söder (SD) |
Markus Wiechel (SD) |
|
Tobias Andersson (SD) |
Lars Andersson (SD) |
|
Sara Gille (SD) |
Julia Kronlid (SD) |