Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att ta fram speciella förturssystem och hyresgarantier för våldsutsatta kvinnor och deras barn och tillkännager detta för regeringen.
”Varför går hon inte?” är en vanlig fråga då mäns våld mot kvinnor i parrelationer diskuteras. Forskare har sökt besvara frågan på olika sätt. Man har funnit yttre socioekonomiska faktorer som på olika sätt hindrar kvinnor från att ta sig ur våldsamma relationer. Brist på möjligheter att finna bostad, försörjning och/eller att kunna skapa en fungerande tillvaro för eventuella barn är några orsaker. Forskningen har även vänt på frågan till ”Varför går hon?”. Man pekar på att vid ”uppbrotts- eller lämnandeprocesser” är det viktigt att lyfta fram att även sådana processer måste förstås inom ramen för olika socioekonomiska förhållanden. Och man konstaterar att man i högre grad kan förutsäga chansen att en kvinna skall lämna en våldsam relation utifrån yttre faktorer som ekonomi än inre faktorer som vad kvinnan känner för mannen. Forskningsresultaten betyder att det är dags att göra upp med myter byggda på okunskap och ett förminskande av kvinnor. Att kvinnor främst skulle stanna på grund av gränslös kärlek till männen som misshandlar dem. Nu är det dags att se problemen för vad de är. Bostadsbrist och frånvaro av ekonomisk självständighet är starkt begränsande faktorer vilka har stor betydelse för våldsutsatta kvinnors möjlighet att lämna relationen. Situationen påverkas av en politikutveckling där bostaden gått från att vara en social rättighet till en privatsak och ett investeringsobjekt på en marknad där det byggs för lite, samtidigt som stora delar av vårt gemensamma bostadsbestånd sålts ut. Ett solidariskt statligt och kommunalt ansvarstagande anpassat till medborgarnas verklighet där de verkliga behoven tillgodoses är nödvändigt. Det kan vara livsavgörande för våldsutsatta kvinnor och deras barn. Kvinnor som flyr till kvinnojourerna för att de är utsatta för våldsbrott i sina egna hem vill leva ett liv i frihet och måste ges möjlighet att bo någonstans. När det som idag inte fungerar väl, blir kvinnojourerna överbelastade. Jourerna tvingas neka nya kvinnor och barn som söker akut stöd. Statistik från kvinnojourförbundet Unizon visar att det blivit allt svårare för kvinnor att komma vidare från jourerna till permanent bostad. När tiden på jouren rinner ut står valet för många mellan att gå tillbaka till den man som misshandlar eller att bli hemlös. Väl känt är att när en våldsutsatt kvinna blottat att hon är på väg att bryta upp från relationen, riskerar hon liv och hälsa i än högre grad. När den misshandlande mannen upplever större kontrollförlust över kvinnan tenderar våldet att bli grövre. Det är viktigt att bostaden blir en social rättighet. Det behövs åtgärder mot ett bra samarbete mellan kommuner och bostadsbolag, hyresgarantier och speciella förturssystem för våldsutsatta kvinnor.
Samhället behöver gemensamt utveckla stödet till våldsutsatta kvinnor och barn och bostadsfrågan är här helt central. Det finns några goda exempel runt om i landet på kommuner där utsatta kvinnor kan få förtur i bostadskön men det räcker inte.
|
Carina Ohlsson (S) |
Elin Gustafsson (S) |