Allt fler kommuner anställer ordningsvakter för att öka tryggheten på den egna orten. Detta har lett till att ordningsvakterna hamnar i fler situationer där man har anledning att misstänka att det har begåtts ett brott. Samtidigt är det så att ordningsvakter enbart äger rätt att ingripa vid brott. De har således ingen rätt att agera enbart på misstanke.
En del upplever att detta är en lagstiftning som försvårar ingripande framför allt vid narkotikahandel som sker på allmän plats så som tunnelbana, resecentrum, järnvägsstationer och köpcentrum m.m. När ordningsvakten observerar en snabb rörelse där någon överlämnar något till någon annan är det i sig inget bevis för att ett brott har begåtts utan det kan vara två personer som hälsar på varandra. Men om man har skäl att misstänka att det pågår handel så ringer man polis men när polis är på plats har redan den ena parten försvunnit (oftast köparen) vilket gör att inte heller polisen kan ingripa i efterhand. Narkotikahandeln fortsätter således tämligen ostört även om man har förstärkt bevakningen med ordningsvakt.
En lösning på detta problem kan vara att man gör en översyn av ordningsvakternas utbildning samt befogenheter. Genom att ge ordningsvakterna en längre utbildning kan man även ge dem mer befogenheter vilket gör att kommunernas insatser för att skapa trygghet blir ännu bättre då man på allvar kan pressa tillbaka droghandeln inom de områden kommunen har fått tillstånd att bevaka.
Det borde tillsättas en ny ordningsvaktsutredning som ser över ordningsvakternas utbildning och befogenheter i syfte att utöka deras möjligheter att agera.
|
Magnus Jacobsson (KD) |
|