Av den så kallade januariöverenskommelsen framgår att regeringen och dess samarbetspartier ska uppmärksamma frågan om bättre villkor för företagande. Det är också en fråga som en majoritet i riksdagen har drivit under många år och som också har bekräftats i olika tillkännagivanden om regelförenkling av olika slag. Detta är en fråga som engagerar riksdagsledamöter, vilket är förståeligt med tanke på dess stora betydelse för samhällets motor, företagen. Det är därför upprörande att läsa att OECD i sin rapport ”Regulatory Policy Outlook 2018” visar att Sverige har fortsatt stora utmaningar. Bland annat framgår att Sverige brister när det gäller att utvärdera vilken effekt en ny lag får men också då det gäller att engagera fler i lagstiftningsarbetet.
Rapporten visar tydligt att Sverige måste agera mer systematiskt i sitt arbete mot regelkrångel. Detta uppmärksammas dock inte i den nyligen presenterade regeringsförklaringen.
Liknande illavarslande uppgifter förmedlas från Näringslivets Regelnämnd. Av en av deras undersökningar från i fjol framgår att andelen företagare som anser att det har blivit krångligare att driva sitt företag ökar för varje år. Av den senaste undersökningen från 2018, framgår till exempel att 29 procent av företagarna upplever att det har blivit svårare medan bara 2 procent anser att det har blivit enklare att följa de statliga reglerna jämfört med för ett år sedan. Dessutom var det 55 procent av de tillfrågade företagen som bedömde att antalet anställda och försäljningen skulle öka om regelverken förändrades så att kostnader och risker minskar. Det är en utsaga som vi politiker måste ta till oss.
En annan skrämmande undersökning har gjorts av Sveriges lantbruksuniversitet med flera. De granskade olika regler som har riktats mot svenska lantbrukare de senaste 20 åren. Forskningsprojektet kallades ”Byråkratin belastar och kostar” och visar att regelbördan och byråkratin för svenska lantbruksföretag har ökat med 120 procent på 20 år. Lagkraven som den enskilde lantbrukaren ska hålla ordning på har mer än fördubblats och uppgår idag till över 600 stycken. Och då har man inte ens räknat med de förändringar som har skett inom lagkraven. Utvecklingen som gäller antal tillstånd som jord- och skogsbrukare behöver, och krav på journalföring av allt detta, är densamma. Olika myndigheter begär in samma dokument, och lantbrukarna tvingas lägga alltmer tid på pappersarbete – tid som hade behövts till att utveckla verksamheten. Detta är inte hållbart.
Redan år 2008 inrättade alliansregeringen det statliga Regelrådet som har till uppgift att granska kvaliteten på konsekvensutredningar av olika lagförslag som kan få effekter för företag. Det var ett viktigt initiativ, men också de redovisar oroväckande uppgifter. I årsrapporten från 2017 konstaterar de förvisso att utredningarna har blivit bättre med åren, men också att resultatet för konsekvensutredningarnas kvalitet varierar mycket mellan olika regelgivare. Årsrapporten visar till exempel att fyra av fem konsekvensutredningar som förvaltningsmyndigheterna har gjort uppfyllde kraven på kvalitet, medan motsvarande andel för konsekvensutredningar som remitterades från Regeringskansliet var en av tre. Det är inte acceptabelt.
Politiken måste ta ett nytt avstamp för att minska regelkrånglet. Det gäller därför att vi systematiskt utvärderar olika regelverk så att reglerna ges en mer effektiv och ändamålsenlig utformning, att det fastställs konkreta mål för regelförenklingsarbetet och att riksdagen årligen, genom en särskild skrivelse, får en återrapport från regeringen om hur arbetet fortskrider.
Om svenska företag ska kunna konkurrera med företag i andra länder krävs att den svenska regeringen tar arbetet med regelförenklingar på allvar och prioriterar detta. Det är så svenska företags konkurrenskraft kan stärkas och tillväxten öka. Detta måtte riksdagen ge regeringen tillkänna.
|
Betty Malmberg (M) |
|