Samtyckeslagen har varit i kraft i drygt ett års tid. Lagen innebar ett perspektivskifte som sätter ömsesidigheten vid sexuella relationer och varje människas sexuella integritet i centrum i lagstiftningen om våldtäkt. Miljöpartiet har arbetat för detta i över tio års tid. I och med den nya lagen läggs ansvaret för att försäkra sig om att den person som man har sex med verkligen vill delta hos var och en som inleder en sexuell samvaro med en annan människa. Även de 70 procent kvinnor som i en våldtäktssituation drabbas av så kallad frozen fright skyddas nu, liksom de som överraskas efter att till exempel ha somnat på en fest. Är signalerna tvetydiga behöver man visa större aktsamhet till följd av det oaktsamhetsbrott som också införts.
Brottsoffermyndighetens undersökning från 2018 visar att förståelsen för vad samtycke är i dag brister bland unga. Så många som 17 procent av de unga killarna i studien ansåg att samtycke till sex förelåg bara genom att två personer är ihop. Detta trots att våldtäkt inom äktenskapet varit brottsligt sedan 1965 och att en relation mellan offer och gärningsman slutade vara en förmildrande omständighet 1984. Det är tydligt att arbetet för en samtyckeskultur behöver intensifieras.
Skolan har en central roll i att rusta eleverna med de kunskaper som de behöver för att bli väl fungerande samhällsmedborgare. Miljöpartiet har i regering inlett en översyn av läroplanerna vad gäller sex och samlevnad, och Skolverket har tagit fram stödmaterial. Regeringen har vidare inom ramen för de nationella skolutvecklingsprogrammen gett Skolverket i uppdrag att genomföra kompetens-, utvecklings- och stödinsatser för att utveckla arbetet med skolans värdegrund. Det gäller t.ex. frågor om jämställdhet och normkritik. Särskilda satsningar har gjorts mot sexuella trakasserier, och i januari 2017 förtydligades bl.a. att skolorna måste ha riktlinjer och rutiner för verksamheten i syfte att förhindra trakasserier och sexuella trakasserier. Mer måste göras.
Därför måste undervisningen i sex och samtycke förbättras och likvärdigheten garanteras. För att betona vikten av samtycke bör ämnet sex och samlevnad byta namn till sex- och samtyckesundervisning. Alla lärare behöver få utbildning om ämnesområdet på lärarutbildningen. Arbetet mot sexuella trakasserier och kränkningar i skolorna behöver också stärkas. Barn- och elevombudet bör ges i uppdrag att utreda även kränkningar baserade på kön.
Skolinspektionens granskning av sex- och samlevnadsämnet från 2018 visar att lärarna behöver bättre stöd och verktyg när det gäller arbetet med sex- och samlevnadsfrågor. Det handlar bland annat om normer, hbtq-frågor och hedersrelaterade frågor. Det systematiska utvecklingsarbetet kring sex- och samlevnadsfrågor behöver förbättras och elevernas delaktighet i undervisningen behöver öka.
Regeringen har påbörjat detta arbete genom en översyn av läroplanerna vad gäller sex och samlevnad och genom kompetensutvecklings- och stödinsatser inom ramen för de nationella skolutvecklingsprogrammen. Skolverket har också tagit fram en serie stödmaterial om sex- och samlevnadsundervisning för bl.a. grund- och gymnasieskolan. Dessa stödmaterial riktar sig till lärare och övrig personal i skolan och ger vägledning för hur innehållet i kurs- och ämnesplaner tillsammans med frågor om jämställdhet, normer, sexualitet och relationer kan integreras i ämnesundervisningen. Stödmaterialen synliggör också ansvaret och möjligheterna med att koppla undervisningen om sex och samlevnad till skolans arbete mot kränkningar och trakasserier.
Att det brister är inte överraskande mot bakgrund av att det i dag är så få som 6 procent av lärarstudenterna som fått undervisning i ämnet. Vi behöver säkerställa att alla lärarstudenter får undervisning i sex och samtycke. Eftersom kvaliteten i undervisningen blir som bäst när den är integrerad i alla olika ämnen, behöver också alla lärare få verktygen att undervisa i ämnet utifrån sitt ämnesområde. Undervisningen behöver ha ett normkritiskt perspektiv och behandla frågor om pornografins skildringar av sexualitet liksom hbtq-frågor och hedersrelaterade frågor. Det är glädjande att frågan om att föra in ämnet som en obligatorisk del i lärarutbildningen finns med i Januariavtalet mellan Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna.
Utöver att garantera kvaliteten på sex- och samtyckesundervisningen i klassrummen, måste vi se till att skolan också markerar tydligt när elevers integritet kränks av andra elever eller av lärare. Den elev som har utsatts för trakasserier ska få hjälp att anmäla.
Destruktiva maskulinitetsnormer behöver ifrågasättas och förändras. Därmed kan både sexuella trakasserier och övergrepp, liksom annat våld, förebyggas. Framgångsrika metoder, såsom mentorer i våldsprevention, används på allt fler platser i landet och behöver spridas till fler skolor. Kärlek börjar aldrig mer med bråk.
I kölvattnet av #metoo har en rad insatser gjorts i syfte att motverka sexuella trakasserier i skolan. Särskilt kan nämnas Backa-initiativet för en skola fri från sexuella kränkningar. Bakom initiativet står Sveriges elevkårer, Sveriges elevråd, Sveriges elevråd – SVEA, Sveriges skolledarförbund och Lärarförbundet skolledare. Initiativet innebär att elever, skolledare och annan skolpersonal från flera hundra skolor får utbildning och verktyg för att bättre kunna motverka och hantera sexuella kränkningar som sker i skolan.
Det är viktigt att det arbetet fortsätter. På så vis visar skolan i praktiken vad samtycke betyder och att varje människa har rätt att bestämma över sin egen kropp.
Det följer av diskrimineringslagen (2008:567) och skollagen (2010:800) att huvudmännen har en skyldighet att aktivt arbeta mot sexuella trakasserier. I januari 2017 förtydligades reglerna bl.a. så att skolorna måste ha riktlinjer och rutiner för verksamheten i syfte att förhindra sexuella trakasserier (3 kap. diskrimineringslagen). Diskrimineringsombudsmannen (DO) utövar tillsyn över skolan utifrån diskrimineringslagen och utreder anmälningar om sexuella trakasserier. Skolinspektionen utövar tillsyn över att skollagens bestämmelser om kränkande behandling och trygghet och studiero efterlevs i skolorna.
I betänkandet Bättre skydd mot diskriminering (SOU 2016:87) konstateras det att elever som har utsatts för sexuella trakasserier, det vill säga en form av diskriminering, i praktiken har sämre möjligheter till upprättelse och ersättning än elever som har utsatts för annan kränkande behandling. Detta eftersom DO och Skolinspektionen har olika förhållningssätt till sina uppdrag. DO driver de fall som är principiellt intressanta att driva för att bilda prejudikat medan barn- och elevombudet för vidare alla fall av kränkningar som drabbat ett enskilt barn. Det är problematiskt att skyddet för elever mot kränkningar på grund av sitt kön, eller någon annan av diskrimineringsgrunderna, i praktiken blir försvagat på grund av dagens uppdelning mellan Skolinspektionens barn- och elevombud och DO. För att stärka varje elevs rätt att inte utsättas för diskriminering borde alla elever som har utsatts för kränkningar kunna få upprättelse genom barn- och elevombudet.
|
Annika Hirvonen Falk (MP) |
|