Lagen om särskild utlänningskontroll började tillämpas 2019. De verktyg som lagen ger säkerhetspolisen i syfte att säkra medborgarnas trygghet är oumbärliga. Tveksamheter om hur, och när, lagen ska tillämpas har dock förelegat. I en hemställan till regeringen begärde Säkerhetspolisen att lagen skulle förtydligas och luckor täppas till. En utredning pågår och det är angeläget att regeringen snarast återkommer till riksdagen med lagförslag om detta.
Enligt lagen om särskild utlänningskontroll ska en utlänning kunna utvisas med hänsyn till rikets säkerhet eller om det kan befaras att personen kommer att begå eller medverka till terroristbrott. Lagen kan även användas om brottsligheten riktar sig mot ett annat land än Sverige. Om utvisning inte kan verkställas på grund av att det till exempel finns risk för dödsstraff eller tortyr i landet personen ska utvisas till ska antingen utvisningen skjutas upp eller så ska personen beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Medan personen lever kvar i landet kommer en viss kontroll ifrån brottsbekämpande myndigheter att kunna utföras, såsom husrannsakan eller att personen i fråga ges anmälningsplikt vissa tidpunkter vid polisstation.
En sådan ordning riskerar att påverka möjligheterna att garantera den allmänna ordningen och tryggheten i samhället, lagen behöver således skärpas.
Formuleringen i 1 § bör skärpas. Den fakultativa bestämmelsen ska vara tvingande.
Enligt 2 § är det Migrationsverket som äger frågan om utvisning. Dessa ärenden handlar dock om rikets säkerhet och terrorism varför Säkerhetspolisen borde äga frågan och därmed meddela beslut om utvisning. Migrationsverket ska ges rätt att yttra sig.
Eftersom Säkerhetspolisen bör äga frågan om utvisning enligt denna lag samtidigt som Säkerhetspolisens bedömning ska väga tyngre än Migrationsverkets ska ett beslut enligt 9 § inte kunna omprövas av Migrationsverket. Prövningen bör istället göras av migrationsdomstolen.
All utvisning med stöd av lagen ska utgöra ett livstidsförbud mot att återvända hit. 4 § bör därmed ändras i enlighet med detta.
Huruvida 4 a och 4 b §§ bör stå kvar bör utredas, men i de fall någon tillåts göra ett kort besök bör besöket göras under bevakning av polisen, på utlänningens egen bekostnad.
Förvar ska gälla som huvudregel för samtliga som dömts till utvisning enligt lagen om särskild utlänningskontroll medan de inväntar verkställighet. Detta bör vara den naturliga gången eftersom personerna just döms för att de anses utgöra en risk mot rikets säkerhet eller kan befaras medverka vid terroristbrott. Personer med utvisningsbeslut enligt denna lag bör inte ha möjlighet att röra sig i samhället till dess att utvisningen kan verkställas.
Även hänsynstagande till personer under 18 år vad gäller förvar enligt 8 § ska avskaffas..
Lagen gör också gällande att utlänningar inte får utvisas med stöd av lagen om det finns verkställighetshinder såsom risk för tortyr eller dödsstraff i landet dit personen ska utvisas. Detta bör förändras, exempelvis med avtal om garantier gällande dessa verkställighetshinder, och regeringen ska återkomma med ett förslag som möjliggör utvisning i dessa fall. Personer som dömts till utvisning ska i första hand utvisas till sitt ursprungsland. I andra hand, om det föreligger verkställighetshinder och avtal om detta inte kunnat genomföras ska regeringen upprätta avtal med tredjeland dit personer kan utvisas med stöd av lagen. I sista hand ska personerna hållas i förvar till dess verkställighetshinder inte längre föreligger eller att de under polisens översyn självmant lämnar landet.
Straffen enligt 23 och 24 §§ bör skärpas. Lagen berör allvarliga säkerhetshot och straffen bör därmed höjas, både för den som utvisas enligt denna lag och för personer som hjälper dessa individer att komma in i, eller uppehålla sig i landet. Straffskalan bör åtminstone utgöra fängelse i minst ett år, och högst tre år.
Vidare ska undantaget i 24 §, där det stadgas att tidigare utvisad utlänning ska undgå straff om denne har återvänt till Sverige på grund av förföljelse trots att denne tidigare utvisats, också bort. Har utlänningen fått ett utvisningsbeslut ska denne också straffas om personen i fråga uppehåller sig i Sverige. Undantaget, när det finns hundratals andra länder att söka sig till är inte rimligt.
De som döms till utvisning med stöd av lagen ska registrera sina fingeravtryck, sitt DNA och foto i en databas mot vilken samtliga som i Sverige söker uppehållstillstånd, medborgarskap, asyl eller annat ska kontrolleras. Detta underlättar kontroll av att tidigare utvisningsdömda som hotar landet inte åter söker sig hit under falska identiteter.
|
Adam Marttinen (SD) |
|
|
Katja Nyberg (SD) |
Henrik Vinge (SD) |
|
Bo Broman (SD) |
|