Det är fortfarande 13,3 procent av Sveriges yta där mobiltäckningen inte är tillräckligt bra för att prata i telefon. När det gäller uppkopplingshastigheten via mobilnätet är det 23,1 % av landytan som har en hastighet på under 1 megabit per sekund. Detta visar en kartläggning från Post- och telestyrelsen från 2017.
När det gäller mobiltäckning var det värst i Norrbottens län (28,9 %), Jämtland (17,6 %), Västerbotten (11,5 %), Dalarna (9,4 %) och Västernorrland (8,2 %). För uppkopplingshastighet via mobilnätet ser det ungefär likadant ut förutom att Värmlands län och Gävleborgs län också ligger långt under snittet.
På vissa ställen på landsbygden får man inte bygga ut nätet ens om det finns intresse: där boende klagat och vägrar ha master i närheten, i närheten av militära områden och i nationalparker. Vi har också glest befolkade delar där det inte anses ekonomiskt att bygga ut nätet för att där bor för få.
År 2016 fattade regeringen beslut om ett mål: År 2023 bör hela Sverige ha tillgång till stabila mobila tjänster av god kvalitet. För varje år ökar mobiltäckningen, så det går åt rätt håll. Men för att nå ända fram krävs ett offentligt ansvarstagande. Marknadskrafterna löser inte detta eftersom de bara bygger ut där det är ekonomiskt lönsamt för dem.
En idé som finns men ännu inte tillämpats är så kallade samhällsmaster. Tanken är att dessa master ska bekostas av teleoperatörer och offentlig sektor gemensamt. Då kan master även byggas i områden där det inte anses lönsamt. På detta sätt kan kommuner som ligger i dessa områden se till att deras invånare ändå får mobiltäckning. Idén är god eftersom mobiltäckning och internet är grundläggande samhällsfunktioner. Vi kan inte lämna över till privata intressen att bestämma vem som ska ha tillgång till dessa tjänster.
Ett alternativ till samhällsmaster är krav på täckning mot operatörerna i samband med frekvensutdelning. Det krävs dock i så fall väldigt tydliga krav och en tidsplan för genomförande. Annars finns risken att operatörerna hittar kryphål i regelverket för att undkomma kostnader.
Kopparnätet kopplas nu ner steg för steg i glesbygden och den gamla telefonin avvecklas. Det gör det än viktigare att ha fungerande mobilnät och internet även i dessa områden. Det är en demokratifråga att kunna kommunicera oavsett var man bor i landet. Det är också en säkerhetsfråga att kunna komma fram på 112 vid akut fara, att trygghetslarm ska fungera och att räddningstjänsten både kan navigera och kommunicera vid krissituationer, såsom skogsbränder.
När det nya 5G-nätet byggs ut bör det vara ett krav att det i framtiden blir tillgängligt i hela landet, inklusive glesbygden. Ytterst är det ett offentligt ansvar att alla ska ha tillgång till mobilnät och internet, oavsett var man bor i landet.
Regeringen bör i framtiden överväga högre ställda krav på kommersiella aktörer, alternativ till kommersiella aktörer och ökat eget ansvarstagande för att nå målet om mobil- och internettäckning i hela Sverige.
|
Hillevi Larsson (S) |
|