Förföljelsen av kristna ökar världen över. Den är nu värre än någonsin och kristna världen över riskerar fängelsestraff, misshandel, tortyr, konfiskering av hem och tillgångar, på grund av sin kristna tro. Den långsiktiga trenden är tydlig och mycket nedslående. Det visar Open Doors senaste rapport från januari 2019 vars innehåll bygger på mätningar mellan den 1 november 2017 och den 31 oktober 2018.
Open Doors är en partipolitiskt obunden internationell missionsorganisation som varje år släpper rapporten World Watch List, som påvisar var i världen som förföljelsen mot kristna är som värst. Open Doors lista över länder som förföljer kristna har kommit ut varje år sedan 1970-talet, men mätmetoden har finslipats med åren. Listan har med åren kommit att respekteras internationellt för sin tillförlitlighet.
Utöver rapporten arbetar Open Doors ekumeniskt i mer än 60 länder med allt från mikrolån, traumarådgivning och läs- och skrivkurser till att leverera biblar och annan kristen litteratur och att träna ledare.
Förtrycket mäts i fem olika områden: privatlivet, familjelivet, sociala nätverk, livet som medborgare och kyrkolivet. I ett sjätte område mäts också förekomsten av våld.
150 länder bildade underlag för årets rapport, och i 73 av dessa finns en hög eller extremt hög nivå av förföljelse, jämfört med 58 länder föregående år. På listan tar man upp särskilt 50 länder och enligt den förföljs 245 miljoner kristna. Detta är 30 miljoner fler än föregående år. Det anses vara det svåraste året sedan mätningarna startade. Över 4 000 personer rapporteras ha dödats utifrån sin kristna tro. Var nionde kristen världen över anser sig vara förföljd på grund av sin tro. Det är en skrämmande utveckling.
Att Nordkorea toppar listan vad avser förföljelse, är tyvärr ingen nyhet och föga förvånande. Men i flera länder går utvecklingen åt fel håll. En tredjedel av världens befolkning bor i Kina och Indien, vilket ger dem ett stort inflytande. I Kina, med cirka 100 miljoner kristna, vilket är fler än vad som är medlemmar i det regerande Kommunistpartiet, har nya lagar införts som exempelvis innebär att barn och unga inte får lyssna till religiös undervisning, såsom söndagsskola eller undervisning inför konfirmation. Genom en ny förordning flyttade Kina över ansvaret från en statlig myndighet till att det ska ligga direkt underställt partiet, hos en enhet som också ansvarar för etniciteten i landet. De kristna syns alltmer i samhällsbilden och man ser det som ett hot. Man har därför lanserat en femårsplan som heter ”Principer för hur kristendom ska bli mer kinesisk”. Den teknologiska utvecklingen gör det möjligt att använda teknik för att övervaka människors trosutövning. Kyrkor i Kina har tvingats stänga då man vägrat att videoövervaka sina församlingsmedlemmar inne i kyrkan.
I Indien används istället nationalism för att särbehandla kristna minoriteter. Regeringspartiet BJP och den hindunationalistiska rörelsen agerar för att motverka den kristna minoriteten. Indien, med sina 1,3 miljarder invånare, genomförde i maj 2019 val där BJP med sin ledare och premiärminister Narendra Modi vann en överlägsen seger. Modi anses som företagsvänlig men för även en hårdför politik kring nationell säkerhet och ”hinduer först”. I Indien har flera delstater antagit lagar mot rätten att konvertera.
I Mellanöstern ser vi en mycket allvarlig situation där religiösa minoriteter riskerar att helt försvinna på flera platser, även om situationen blivit något bättre efter att IS bekämpats i framförallt Irak. Men den radikaliserade islamismen har spridits från Mellanöstern till afrikanska länder söder om eller nära Sahara. Det beräknas idag finnas cirka 30 militanta islamistiska grupper i länderna söder om Sahara. Detta påverkar Afrika och de kristna i regionen. Svaga regeringar som inte har kontroll har svårt att försvara sin befolkning, inklusive de kristna grupperna.
När det gäller parametern utsatthet för våld så toppar två länder: Nigeria och Pakistan. Men även i Marocko och Ryssland har man sett en ökande utsatthet för våld. Ryssland, som inte varit med på listan under en tid, är nu åter på listan över länder där kristnas utsatthet ökar.
Nordkorea var för fem år sedan ensamma i kategorin extrem förföljelse. Idag finns det elva länder som kvalificerat sig i den gruppen. Tvåa kommer Afghanistan följt av Somalia, Libyen, Pakistan, Sudan, Eritrea, Jemen, Iran, Indien och Syrien.
Open doors beskriver tre globala huvudtrender som påverkar den förföljda kyrkan i världen:
─ Auktoritära stater tar kontroll över religionen i landet genom lagstiftning
─ Ultranationalistiska regimer och grupper tar kontroll där kristna minoriteter ses som främmande
─ Radikal islamism sprids från Mellanöstern över de afrikanska länderna söder om Sahara
Kristdemokraterna har oförtrutet påpekat att religionsfriheten är en grundläggande frihet. Men intresset från regeringen har minst sagt varit svalt. Med tanke på den oroande utvecklingen bör dessa frågor få högsta prioritet. Under alliansåren fick vi till en hel del förbättringar med exempelvis utbildningar på UD, men detta måste ständigt följas upp och vidareutvecklas.
Kristdemokraterna menar att Utrikesdepartementet måste ha hög kunskap om religionsfrihetsfrågor. Ute på ambassader måste Sverige, i sitt arbete för mänskliga rättigheter, ha grundläggande kunskaper om tro och religion men också hur kristna i aktuella länder förföljs på grund av sin tro.
Den 15 februari i år lyfte jag, i en interpellationsdebatt i riksdagen, Open Doors rapport med utrikesminister Margot Wallström. Hon påvisade då olika uppdrag och funktioner som arbetar med religionsfrihetsfrågan, i Sverige och EU, men väldigt lite om vilka effekter det ger. Och sällan hör vi att frågan lyfts på toppmöten.
När utvecklingen är så allvarlig som Open Doors rapport visar, krävs konkreta och systematiska åtgärder. Även svenskt bistånd måste förhålla sig till detta. Tyvärr strök regeringen den enda skarpa formuleringen om religionsfrihet som fanns i utkastet till regeringens nya biståndsplattform. Sida saknar också en handlingsplan för att konkretisera hur arbetet med religions- och religionsfrihetsfrågor ska integreras i utvecklingssamarbetet. Sveriges bistånds- och utrikespolitik bör därför inte bara främja religionsfriheten utan även ta hänsyn till religionens roll i kontexten där vi bedriver utvecklingssamarbete. Sverige bör verka för att i ökad utsträckning kanalisera humanitärt bistånd genom samfund som finns på plats lokalt. Dessa har många gånger en helt annan möjlighet att nå de mest utsatta. I de landstrategier som tas fram bör det alltid finnas en analys av situationen för religions- och övertygelsefriheten.
EU kan också göra mer i frågan. Sverige bör verka för att EU i ökad grad bör inkludera religions- och övertygelsefrihet i sina landrapporter om mänskliga rättigheter. EU som världens största biståndsaktör med över 90 miljarder kronor bör kunna göra mer.
Religionsfrihet är en av rättigheterna i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna samt i europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Dessa blev svensk lag 1995. Det är viktigt att förtydliga att religionsfriheten också innebär rättigheten till frihet från religion.
Vi kristdemokrater kommer fortsätta kämpa för att religionsfriheten ska få en mer framskjuten plats i svensk utrikespolitik så att vi kan garantera alla religionsfrihet.
|
Désirée Pethrus (KD) |
|