Regeringens proposition innehåller förslag till hur ändringarna i EU:s direktiv om audiovisuella medietjänster, det s.k. AV-direktivet, ska genomföras. Som medlem i unionen har Sverige åtaganden att genomföra direktivet i svensk lagstiftning, och kommissionen har också tidigare inlett ett överträdelseförfarande mot Sverige för att reglerna inte har blivit tillräckligt implementerade.
AV-direktivet innehåller bl.a. krav i artiklarna 13, 16 och 17 om att främja europeiska produktioner. Ändringarna i direktivet innehåller också krav om att leverantörer av streamad tv ska ha minst 30 procent europeiska produktioner i sitt utbud och att dessa produktioner ska framhävas. Som europeisk produktion räknas främst produktioner som härrör från medlemsländerna, men även samproduktioner med ett tredjeland kan i vissa fall räknas in.
Att EU på detta sätt styr programinnehållet i mediebolags utbud är djupt olyckligt, och det av flera skäl. För det första är programutbudet i en tv-kanal eller en streamingtjänst ingenting som EU ska lägga sig i. För det andra är det inte heller en fråga för politiken, på vare sig nationell eller europeisk nivå, att avgöra hur stor andel av produktionerna i utbudet som ska härröra från ett visst land. Det är en sak för medieföretagen att erbjuda, likväl som det är tittarnas sak att avgöra vad de vill ta del av. Att kvotera och reglera mediernas innehåll – i detta fall programutbudet i tv-sändningar och beställ-tv – är helt enkelt något som lagstiftarna ska hålla sig borta från.
EU:s kulturpolitik har en stödjande och kompletterande funktion till medlems-ländernas. Det är positivt att det europeiska samarbetet också syftar till att främja europeiska kultur- och medieproduktioner som annars inte hade kunnat komma till stånd. Det är däremot bekymmersamt att EU:s lagstiftande makt används till att kvotera fram ett visst utbud av sådana produktioner och därmed kvotera bort andra.
Att kvoteringar dessutom är ett mycket trubbigt redskap demonstreras av att europeiska produktioner som huvudregel definieras som produktioner i något av medlemsländerna. När ändringarna i AV-direktivet antogs var Storbritannien fortfarande medlem i EU men är det inte längre. Det torde vara mycket få som har förståelse för synsättet att produktioner som ”The Crown”, ”A Very English Scandal” eller ”Downton Abbey” därmed har upphört att vara europeiska.
Även om AV-direktivet tyvärr innehåller åtaganden som är juridiskt ofrånkomliga för Sverige att implementera, så är detta inte detsamma som att vi politiskt ska acceptera dem. Sverige bör därför med kraft arbeta för en revision av AV-direktivet där kravet på en viss procentandel europeiska produktioner tas bort.
|
Tina Acketoft (L) |
|
|
Christer Nylander (L) |
Johan Pehrson (L) |
|
Maria Nilsson (L) |
Lina Nordquist (L) |
|
Gulan Avci (L) |
Mats Persson (L) |
|
Allan Widman (L) |
|