I regeringens proposition föreslås flera åtgärder med anledning av den aktuella coronapandemin och dess ekonomiska följdverkningar. Exempelvis föreslås vissa anpassningar av regelverket för tillfälliga anstånd. Den ursprungliga effektiva räntan på statliga anstånd var oskäligt hög och riskerade att leda till att många i övrigt livskraftiga företag undvek att nyttja den. Det hade helt enkelt blivit för dyrt längre fram på grund av rådande förutsättningar. Det är därför positivt att regeringen tagit intryck av oppositionens kritik och sänkt anståndsavgiften. Däremot är den sammantagna kostnaden för företagen med anståndsavgiften och kostnadsräntan relativt hög för de uppskjutna skatteinbetalningarna.
Sverigedemokraterna anser att den effektiva räntan över ett helår ska motsvara 1,25 procent och föreslår att anståndsavgiften tillfälligt avskaffas under krisen. Den offentligfinansiella effekten av just en sådan manöver är i sammanhanget tämligen obetydlig. Risken för staten och skattekollektivet är snarare att återbetalningar uteblir på grund av konkurser och/eller rekonstruktioner, vilket snarast är ett argument för att så långt det över huvud taget är möjligt förstärka företagens likviditet och i övrigt förbättra deras förutsättningar.
Vad gäller korttidsarbete anser Sverigedemokraterna alltjämt att arbetstidsminskning ned till 100 procent bör vara möjligt. Vissa företag har drabbats av ett närmast totalt omsättningstapp som en direkt följd av politiska beslut. Andra företag har drabbats på samma sätt, kanske inte främst som ett resultat av politiska beslut i Sverige utan till följd av att komponenter som tillverkas av underleverantörer i andra länder inte kommer fram och att hela produktionslinjen därmed står still. I de fallen handlar det nu om direkt övervintring tills vissa lättnader kan göras och globala värdekedjor återstartas. Därför bör en permittering upp till 100 procent vara möjlig.
Antalet permitterade har vuxit dramatiskt. Det kan tolkas som oroväckande, samtidigt som det tyder på att ett större antal företagskonkurser därmed har undvikits. Även om de kortsiktiga kostnaderna blir högre med en ännu högre permitteringsgrad så är alternativet alltjämt ännu högre kostnader längre fram – i form av arbetslöshetsförsäkring, försörjningsstöd samt minskade skatteintäkter i form av arbetsgivaravgifter, bolagsskatter etc., för att inte tala om de sociala kostnader och umbäranden det faktiskt innebär att bli arbetslös eller tvingas till konkurs. Vi anser att det finns skäl att kostnadsutreda en sådan utökning av systemet. Regeringen bör mot den här bakgrunden utvärdera permitteringsgraden i den nya lag som nu införs.
I ändringsbudgeten tas förmånsbeskattningen av fri parkering och gåvor till anställda tillfälligt bort, vilket är bra. Däremot hanterar man inte alls den situation som uppkommit där privatpersoner och företag exempelvis skänker bort lunchlådor eller där arbetsgivaren bekostar taxiresor hem för att underlätta vardagen för den hårt slitande vårdpersonalen.
Sverigedemokraterna anser inte att det är rimligt att den som tar emot en sådan förmån under krisen i efterhand ska riskera att bli beskattad för den. Därför anser vi att ett tillfälligt undantag från förmånsbeskattning bör införas under krisen för berörda yrkesgrupper inom vården.
I takt med att kostnaderna ökat mer än regeringen räknat med för de åtgärder som utarbetats för att möta den ekonomiska krisen har behovet av tydliga kontrollmekanismer blivit större. Det är viktigt att åtgärderna för att stötta näringslivet förenas med tydliga kontrollmekanismer och att missbruk eller vårdslöshet med offentliga medel motverkas. Statliga pengar får inte av regeringen användas lättvindigt. Det kan komma att uppstå behov både av att skärpa insatserna för att komma till rätta med eventuellt missbruk av de stödåtgärder som tagits fram med anledning av den ekonomiska krisen och av att utvärdera om regelverk varit tillräckligt väl genomarbetade för att förebygga fusk och missbruk.
Oscar Sjöstedt (SD) |
|
Dennis Dioukarev (SD) |
Charlotte Quensel (SD) |