EU:s långtidsbudget för 2021–2027 som det nu förhandlas om kommer att sätta ramarna för unionens utvecklingssamarbete framöver. Därmed kommer den att vara en avgörande faktor för att kunna uppnå målen för Agenda 2030, som 2015 antogs av FN:s generalförsamling. I rådsslutsatserna Mot ett hållbarare EU 2030 från 2018 betonade EU att unionen fortsatt måste spela en ledande roll i genomförandet av Agenda 2030. Detta är naturligtvis positivt, men EU:s medlemsländer måste även leva upp till dessa ambitioner. Det är bara ett fåtal länder – Sverige, Danmark, Luxemburg och Storbritannien – som idag lever upp till EU:s mål om att minst 0,7 % av BNI ska gå till officiellt bistånd under löptiden för 2030. Ska EU kunna vara ledande och ska vi kunna uppnå målen för Agenda 2030 bör Sverige inom EU verka för att fler länder når upp till att minst 0,7 % av BNI går till bistånd.
Som världens största givare av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd spelar EU en unik roll för att bidra till utvecklingen i världen. Unionens utvecklingssamarbete ska bekämpa fattigdomen i världen, att främja demokrati och mänskliga rättigheter samt att bidra till en social, ekonomisk och miljömässigt hållbar utveckling. I en tid när biståndet alltmer styrs av nationella och andra intressen måste Sverige stå upp för en generös biståndspolitik som utgår från mottagarens behov.
Det har framkommit oroväckande rapporter och uppgifter om att EU:s bistånd, exempelvis från The EU Emergency Trust Fund for Africa, används på felaktigt sätt, går till militära insatser och går till aktörer som systematiskt kränker mänskliga rättigheter. Detta för att motverka irreguljär migration till unionen.
EU:s biståndspolitik måste vara inriktat på att bidra till fred och välstånd i vårt närområde och därigenom skapa framtidshopp för människorna som bor där. Detta är i sig ingen motsättning till målet om att minska den irreguljära migrationen till Europa och stoppa flyktingsmugglare. Men även EU:s bistånd måste nå upp till de krav och kriterier som man inom organisationen OECD, och dess biståndskommitté DAC, har kommit överens om. Bistånd får aldrig gå till aktörer som inte respekterar de mänskliga rättigheterna eller på annat inte uppfyller biståndets grundläggande principer.
I förhandlingarna om biståndsbudget har EU-parlamentet presenterat sitt förslag. Dessa innebär en rad förbättringar från kommissionens förslag. Sverige bör i förhandlingarna verka för samma linje som EU-parlamentet i frågor såsom ökat stöd till civilsamhället, mänskliga rättigheter och jämställdhetsarbetet. Att parlamentet särskilt nämner sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är något som Sverige bör ställa sig bakom.
Korruption hämnar utvecklingen och motverkar möjligheten att uppnå fred. Anti-korruption ingår även i Agenda 2030. Insatserna för att bekämpa detta fenomen bör få högre prioritet inom EU och dess utvecklingssamarbete. Med sin ekonomiska och politiska tyngd kan unionen göra så mycket mer i länder där korruptionen är utbredd. EU måste även – i högre utsträckning än idag – motverka korruption och oegentligheter i de biståndsinsatser som unionen hanterar.
I början av 2019 lanserade EU-kommissionen plattformen EU aid explorer som kan likas vid Sidas webbaserade informationstjänst Openaid. Detta är ett viktigt steg för att öka transparensen och göra informationen mer lättillgänglig, men fortfarande saknas många uppgifter om vad biståndet går till. Transparensen och tillgängligheten behöver förbättras och Sverige bör vara driven även i detta arbete.
|
Désirée Pethrus (KD) |
|