Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en generell sekretessbrytande bestämmelse och tillkännager detta för regeringen.
Att behov av informationsutbyte i syfte att stödja arbetet mot terrorism finns är idag ostridigt. Polismyndigheten och Säkerhetspolisen behöver större tillgång till uppgifter som skyddas av sekretess. Mot detta står individens rätt till integritet, men var gränsen mellan de två ska gå utgör en avvägning mellan samhället och individen.
Samhällets behov av skydd mot terrorism är ostridigt. Säkerhetspolisen och NCT anger i årets bedömning ett fortsatt förhöjt hot av framför allt islamistiska grupperingar och enskilda radikaliserade, men även högerextrema krafter bedöms ha en högre kapacitet till extremistiskt våld än tidigare. Denna trend måste brytas. Vi kan inte tillåta islamismen och extremismen att fortsätta gro, förr eller senare leder detta till ytterligare dåd.
Individens behov av integritet, i detta fallet skydd för uppgifter som kan uppfattas som känsliga, är en grundsten i allmänhetens myndighetsutövning. Det finns dock här ett klart syfte, då propositionen omfattar en sekretessbrytande bestämmelse för uppgifter som omfattas av sekretess och som rör misstankar om vissa begångna brott. Det rör sig således inte om en allmän tillgång till dessa uppgifter, utan vid särskilda, specifika, omständigheter.
Det som nu föreslås är således av godo, då det tillgodoser ett samhälleligt intresse av att information kan delas mellan myndigheter i syfte att bekämpa terrorism och i det brottsförebyggande arbetet. Frågan är dock om förslagen som lämnas är tillräckliga, eller om ambitionen i lagstiftningen återigen faller kort.
Det propositionen saknar är reglering för övriga kommunala organ som besitter sådana uppgifter som nu föreslås att socialstyrelsen ska vara skyldig att lämna ut. Utredningen berör detta i korthet och avstyrker en sådan ordning, varför Polismyndigheten i sitt remissvar anför att de alltjämt anser att en generellt utformad sekretessbrytande bestämmelse är önskvärd.
Det finns ett samhälleligt intresse av en sådan bestämmelse, vilket dock som utredningen anför är betingat med vissa svårigheter med anledning av organiseringen av kommunala organ och dess olika regleringar. Denna omständighet är dock icke en anledning till att behovet inte finns, utan föranleder snarare en särskild utredning som föreslår en ny ordning där det samhälleliga behovet av en generell sekretessbrytande bestämmelse tillgodoses. De avvägningar mellan den enskildes integritet och samhällets behov av dessa uppgifter i arbetet mot terrorism och organiserad kriminalitet torde bedömas såsom att samhällets behov föranleder att en sådan bestämmelse, med nödvändiga följdändringar, genomförs. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Adam Marttinen (SD) |
|
|
Katja Nyberg (SD) |
Bo Broman (SD) |