Sverigedemokraterna värderar det immateriella kulturarvet högt. Språk och folkminnen, ortsnamn och melodier, måltider och högtider. Det är bara några immateriella kulturmarkörer som ofta är vitala delar av vår identitet som människor och tillhöriga en familj, ord, eller nation. Det arbete som enskilda, civilsamhället och till exempel Institutet för språk och folkminnen gör för insamlandet och tillgängliggörandet av vårt immateriella kulturarv i Sverige är ovärderligt i nutiden och för kommande generationer. Det gäller för det svenska, men även för andra kulturer som har en historia och förankring i vårt land, såsom det estlandssvenska, finlandssvenska, tornedalska och samiska kulturarvet.
Sverigedemokraterna anser att det arbete som aktörer som Institutet för språk och folkminnen bedriver är ytterst värdefullt och en del av den samlade möjligheten att trygga vårt kollektiva minne, tillsammans med inte minst civilsamhället. Den politiska ambitionsnivån från det offentligas sida rörande det immateriella kulturarvet bör därför höjas, bland annat vad gäller arbetet rörande Unescos konvention om skydd för det immateriella kulturarvet.
Regeringen bör se över möjligheterna att tillföra ytterligare resurser för att arbetet med den nationella förteckningen samt nomineringarna till de internationella listorna ska kunna tryggas. Därutöver bör det ske en generell ambitionshöjning och ett brett arbete för att säkra att det immateriella kulturarvet får nödvändigt skydd och bevaras till kommande generationer.
Sverigedemokraterna anser att arbetet med att samla in och synliggöra de estlandssvenska, samiska, torndedalsfinska och finlandssvenska kulturarven bör förstärkas, framförallt vad gäller dessa minoriteters språk och dialekter. Medel till detta anslås i Sverigedemokraternas utgiftsområdesmotion. Där ges också riksdagen utökad möjlighet att ta ställning för ett stärkt bevarande och levandegörande av dessa gruppers immateriella kulturarv. Regeringen bör få i uppdrag att se över möjligheterna att stärka levandegörandet och bevarandet av ovan nämnda gruppers språk och traditioner.
Sverigedemokraterna förespråkar bland annat att Institutet för språk och folkminnens närvaro ska förstärkas och synliggöras i norra Sverige, framförallt sedan Daum i Umeå avvecklats. Visserligen finns arkiv och stödfunktioner kvar, men en tydligare närvaro och en ambitionshöjning av arbetet skulle underlättas av en återetablering i norra Sverige. Sverigedemokraterna vill även ge Institutet för språk och folkminnen i uppdrag att i samråd med Forum för levande historia bygga upp en kunskapsbas kring och utvärdera behovsomfattningen av åtgärder för att bevara synskadades och dövas immateriella och materiella kulturarv.
Vår folkmusiktradition är en viktig och levande del av vårt immateriella kulturarv. Runtom i Sverige förs folkmusikarvet vidare och utvecklas i musik- och kulturskolor, spelmanslag och vid spelmansstämmor för att nämna några arenor. Folkmusikens hus, beläget i Rättvik, är Dalarnas folkmusikcentrum. Genom Folkmusikens hus olika projekt kan såväl folkmusikens historiska som nutida toner upplevas. Syftet är att sprida kunskap och intresse kring folkmusik och -dans, både som spännande historia och som en kreativ del av nutida musikliv.
Finansieringen sker idag till hälften genom bidrag från landsting och kommuner, och till hälften genom tillfälliga statliga projektbidrag och egenintäkter.
För att säkra folkmusikens fortlevnad och utveckling vill Sverigedemokraterna att en utredning tillsätts för att se över möjligheter och förutsättningar att göra Folkmusikens hus till ett nationellt folkmusikcenter och säkra att verksamheten får en stabil och långsiktig finansiering framöver.
|
Aron Emilsson (SD) |
|
|
Angelika Bengtsson (SD) |
Jonas Andersson i Linköping (SD) |
|
Cassandra Sundin (SD) |
|