Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en samlad bedömning av Sveriges militära och civila engagemang i Mali på sikt och tillkännager detta för regeringen.
Moderaterna ställer sig bakom propositionens förslag att ställa en svensk väpnad styrka till förfogande för deltagande i Förenta nationernas (FN) stabiliseringsinsats i Mali (Minusma) till den 31 december 2020, under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett giltigt mandat för styrkan enligt beslut av FN:s säkerhetsråd.
Sverige har sedan 2013 bidragit till FN:s stabiliseringsinsats i Mali (Minusma), men även till den EU-ledda utbildningsinsatsen EUTM i landet. Utöver det militära engagemanget i Mali har Sverige under de senaste åren skalat upp biståndsinsatserna till såväl Mali som regionen i stort. Biståndet inkluderar hela skalan från humanitära insatser och satsningar på jämställdhet till klimatbistånd och utvecklingssamarbete.
Det är bra att Sverige har gjort, och gör, omfattande insatser för att förbättra situationen i en av de mer oroliga regionerna i världen. Dock måste vi hela tiden ha i åtanke hur vi använder de begränsade resurser som Sverige besitter på bästa sätt.
Sverige har fram tills nu bidragit med kvalificerade underrättelseförband till Minusmainsatsen, förband som utgör en begränsad resurs och som även behövs för utbildning och insatser i Sveriges närområde. Det faktum att Minusma är en FN-ledd insats har dessutom inneburit begränsningar i det svenska styrkebidragets möjligheter att agera. Ett exempel är FN:s problem att få fram relevant kapacitet för medicinsk evakuering. Det föreslagna svenska bidraget till Minusma under kommande år ska dock utgöras av ett lätt skyttekompani med en nationell stödenhet parallellt med att den svenska basen i Timbuktu avvecklas.
Försvarsmakten har vid flera tillfällen pekat på problemen med svenskt deltagande i omfattande långvariga rotationsinsatser som den i Mali. Dels har de en negativ påverkan på kritiska funktioner som uppföljning av säkerhetsläget, logistiskt stöd samt nationell ledning, dels pekar Försvarsmakten på att de internationella insatserna måste sättas i relation till uppbyggnaden av det nationella försvaret som sker under de kommande åren. Utifrån detta förordar Försvarsmakten att Sverige bör koncentrera sina insatser till färre operationsområden samt att svenskt deltagande ska prioriteras i första hand till Natoledda insatser, i andra hand till EU-ledda insatser och i tredje hand till FN-ledda insatser. Vi moderater anser att Försvarsmaktens förslag är relevanta mot bakgrund av de utmaningar som det svenska försvaret står inför under de kommande åren. De prioriteringarna bör tillsammans med svenska intressen vara vägledande för vilka insatser Sverige ska delta i framgent. Sveriges internationella insatser måste göra maximal nytta, och i ett försämrat säkerhetsläge i Sveriges närområde måste de nationella behoven prioriteras. Vi får i samband med den kommande försvarspolitiska inriktningspropositionen anledning att återkomma till denna principiella fråga.
En ytterligare aspekt som påverkar Sveriges engagemang i Mali är samarbetet inom EU, och särskilt det med Frankrike. Frankrike är det land som var först med en militär styrka på plats i Mali efter att säkerhetsläget försämrats dramatiskt från 2012 och framåt. Den franska insatsen Operation Serval 2013–2014 lyckades med att trycka tillbaka rebellerna och al-Qaida och förbättra säkerhetsläget i de norra delarna av Mali. Frankrike har fortsatt en större militär kontingent kvar i Mali. Den svenska insatsen i Mali har varit en del i det svenska stödet till Frankrike efter terrorattentaten i Paris och den franska begäran om stöd enligt artikel 42.7 i Lissabonfördraget. Det svenska försvars- och säkerhetssamarbetet med Frankrike inom EU och i en bredare europeisk kontext har fördjupats de senaste åren. Frankrike är det land som driver på att EU:s försvarssamarbete ska fördjupas, och nyligen gick Sverige med i det franskledda försvarssamarbetet European Intervention Initiative där även Storbritannien ingår.
Slutligen är det värt att notera att den svenska strategin för utvecklingssamarbete med Mali löper fram t.om. 2020, dvs. samma tid som det föreslagna mandatet för den svenska militära insatsen. Strategin omfattar sammanlagt 1 200 miljoner över perioden och kanaliseras såväl bilateralt via Sida som via kärnstöd till en rad FN-organ. Moderaternas inriktning är att biståndet framgent bör fokuseras på humanitära insatser, klimatbistånd och satsningar på jämställdhet i enlighet med de prioriteringar som vi gör i vår utrikespolitiska plattform. En viktig aspekt är att det måste finnas goda möjligheter till styrning och utvärdering av de insatser som görs. Erfarenheterna från den svenska insatsen i Afghanistan visar dessutom betydelsen av att biståndsinsatserna är väl koordinerade med de militära insatserna för att ge maximal effekt. Därför är det särskilt viktigt att eventuella förändringar i det militära bidraget taktas med den svenska biståndsstrategin för Mali.
Moderaternas inriktning är att det svenska militära bidraget till Minusma bör avvecklas i dess nuvarande form. Dock behövs det en gedigen genomlysning av vilka konsekvenser en sådan avveckling skulle få – det gäller såväl civilt som militärt på plats i Mali, men även utifrån Sveriges säkerhetspolitiska samarbeten. Därför bör regeringen återkomma till riksdagen med en skrivelse som samlat redovisar hur regeringen ser på Sveriges fortsatta engagemang i Mali på lång sikt och vilka resurser som krävs – militära insatser, biståndsverksamhet samt de diplomatiska och politiska resurserna på plats i regionen. En sådan redovisning bör också inkludera en bedömning av vilka effekter en fortsatt större insats i Mali kan ha på uppbyggnaden av det nationella försvaret.
|
Hans Wallmark (M) |
|
|
Beatrice Ask (M) |
Hans Rothenberg (M) |
|
Jan R Andersson (M) |
Margareta Cederfelt (M) |
|
Jörgen Berglund (M) |
Magdalena Schröder (M) |
|
Alexandra Anstrell (M) |
|