Sedan 2009 samverkar tolv myndigheter mot den organiserade brottsligheten, och under 2018 knöts ytterligare nio myndigheter till arbetet i ett nätverk. Samarbetet leds av Polismyndigheten och har haft god effekt och ökat kunskapen i respektive myndighet om hur den grova brottsligheten kan bekämpas. För att lyckas knäcka kriminaliteten räcker det inte med rent polisiära och straffrättsliga insatser utan många gånger är civilrättsliga insatser från civila myndigheter minst lika effektiva. När insatserna görs synkroniserat får de bäst effekt.
Riksrevisionen har granskat det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet och kommit med ett par rekommendationer till regeringen. Riksrevisionen konstaterar att regeringens styrning uppvisar brister i det att det saknas uppdrag i regleringsbrev eller instruktioner till de samverkande myndigheterna, att finansiering saknas och att regeringen inte följer upp arbetet på ett ändamålsenligt sätt. Det finns heller ingen samordnande funktion, och inget departement har huvudansvar för arbetet. Regeringen anser dock att det inte finns någon anledning att följa Riksrevisionens rekommendationer. Deras slutsatser av kritiken är anmärkningsvärt svaga, då de endast konstaterar att ”regeringen avser att överväga om behov finns att vid lämpligt tillfälle se över instruktionerna för någon eller några av de berörda myndigheterna”. Det är svårt att tänka sig en vagare formulering. Regeringen konstaterar vidare att ”[r]esultaten av samverkan är i vissa avseenden svåra att mäta”, men tar trots det inte till sig av Riksrevisionens rekommendation att följa upp arbetet på ett mer strukturerat vis.
Riksrevisionen konstaterar att flera av myndigheterna har äskat pengar för att klara av det myndighetsgemensamma arbetet mot brott, men ingen har fått särskilda medel i budgeten för detta. Inte heller finns det i regleringsbreven instruktioner om att en del av budgeten ska ägnas åt arbetet. Faktum är att regleringsbreven till de berörda myndigheterna helt saknar uppdrag om det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet. Myndigheterna anser att bristen på pengar och styrning försvårar deras uppdrag.
Kristdemokraterna anser att detta bör åtgärdas. Det myndighetsgemensamma arbetet mot den organiserade brottsligheten fungerar förvisso för tillfället. Men med en bättre styrning, avsatta medel och bättre uppföljning för att snabbt kunna åtgärda problem skulle det kunna fungera än bättre. Och det behöver också fungera bättre. Den organiserade brottsligheten växer i Sverige och har fått fäste på oroväckande sätt. Det gäller både i systematiskt utnyttjande av ersättningssystem och spridande av tystnadskultur. Det gäller hur extremism får fäste. Den sammansatta bilden är att detta riskerar att få en systemhotade karaktär. Det är av yttersta vikt att alla tillgängliga åtgärder vidtas för att stoppa detta. Då duger det inte, som regeringen skriver, att ”avse att överväga om behov finns”. Det krävs att regeringen har en mer aktiv roll i styrningen av det myndighetsgemensamma arbetet. Styrningen av arbetet ska inte bara fungera nu utan också under överskådlig tid. Med tolv samverkande myndigheter varav flera inte har brottsbekämpning som huvudsakligt uppdrag behöver framtida fallgropar undvikas. Genom att följa Riksrevisionens rekommendationer anser Kristdemokraterna att det kan ske. Regeringen bör därför rikta ett gemensamt brottsbekämpande uppdrag till myndigheterna, utse ett departement som ansvarigt för uppdraget och för uppföljningen och tydligt öronmärka medel för det brottsbekämpande uppdraget. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Andreas Carlson (KD) |
|
|
Lars Adaktusson (KD) |
Robert Halef (KD) |
|
Ingemar Kihlström (KD) |
Mikael Oscarsson (KD) |
|
Tuve Skånberg (KD) |
|