Världsarvskonventionen uppmärksammar kultur- och naturobjekt av betydelse för hela mänskligheten och söker få till stånd ett verksamt lagskydd för dessa och skapa garantier för att världsarvsobjekten vårdas till kommande generationer. Sverige skrev under världsarvskonventionen 1984 och konventionen ratificerades året därefter.
Världsarvens fyller en viktig funktion i bevarandet av viktiga kultur- och naturvärden. Sverige har som civiliserad nation en moralisk skyldighet att vårda hela vårt kulturarv- och naturarv till kommande generationer efter bästa förmåga. I och med ratificeringen av världsarvskonventionen har vi en särskild skyldighet som innebär att Sverige som nation har åtagit sig att för all framtid skydda, bevara och vårda världsarven i Sverige.
Det har framkommit att förståelsen för detta ansvar ibland har brustit från det offentliga. 2011 diskuterades huruvida förbifart Stockholms planerade anslutning till väg 261 skulle påverka världsarvet Drottningholm till den grad att Drottningholm skulle förlora sin världsarvsstatus. Först efter omfattande protester lovade trafikverket att vägen ska utformas så att världsarvet inte hotas. Under sommaren 2019 framkom det uppgifter om att världsarvet Birka inte vårdades i den omfattning som krävs. Kritiken framhöll bristande tillsyn och rovgrävningar.
Idag finns ingen tydlig samlad strategi och ansvarsfördelning för vården av världsarven i Sverige. Utöver det behövs tydliggörande om resursbehoven, medelstilldelning och ansvarsfördelning av medelstilldelningen för vården av världsarven. Det är viktigt samtliga offentliga parter, från lokal till statlig nivå, vet vilka åtaganden som de svarar för. Regeringen bör snarast arbeta fram klarhet i dessa frågor så att Sverige kan fullfölja vårdåtagandet av Sveriges världsarv.
|
Aron Emilsson (SD) |
|
|
Angelika Bengtsson (SD) |
Jonas Andersson i Linköping (SD) |
|
Cassandra Sundin (SD) |
|