Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram byster, tavlor eller liknande av de fem första kvinnliga riksdagsledamöterna och placera dem på centrala platser i riksdagen samt tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
Sverige har kommit långt i jämställdhetskampen genom bland annat lika rösträtt, fri abort, individbeskattning och pappamånad. Men det finns mycket kvar att göra för att Sverige på riktigt ska bli ett land där kvinnor och män har samma friheter, skyldigheter och möjligheter att forma sina liv.
Jämställdhet kommer inte av sig självt, vare sig då eller nu. Liberalers uppgift är att förnya, inte förvalta. Varje generation behöver dem som, med Elisabeth Tamms ord, vågar stå för en mening, även om den inte är populär men kanske är ämnad att prägla en kommande tid. Dagens kamp mot hedersvåld, som Nyamko Sabuni inledde, kommer att prägla en kommande tid.
När man vandrar genom riksdagens historiska korridorer, den svenska demokratins vagga, är det svårt att undgå den fantastiska konst som pryder väggarna. Det är också svårt att inte ställa sig frågan – var det verkligen bara äldre män som skapade det land och den demokrati som vi lever i idag? Av konsten att döma så kan man nästan tro det.
Självklart är det inte så. Vi i Sverige har många betydelsefulla kvinnliga pionjärer som tyvärr inte har fått pryda riksdagens väggar i samma utsträckning som de äldre männen. De kvinnor som väl har en plats i riksdagen är placerade i ett så kallat kvinnorum upptryckta på wellpapp medan männen har fått skrytsamma byster och tavlor på centrala platser i riksdagen.
Syns man inte, så finns man inte. Hur ska vi kunna fortsätta att vara stolta över Sveriges jämställdhet när vi inte ens kan berömma och beundra de kvinnliga politiska pionjärernas kamp? Utan dem hade vi inte haft det Sverige som vi har i dag.
Efter det första demokratiska valet 1921 tog frisinnade Kerstin Hesselgren som ensam kvinna plats i riksdagens första kammare. I andra kammaren tog Agda Östlund och Nelly Thüring för Socialdemokraterna, Elisabeth Tamm för de frisinnade och Berta Wallin för högern plats. De blev de första kvinnorna att representera folket och inte förrän efter detta val blev riksdagen fullt ut en demokratisk representation för hela folket. De fem kvinnliga pionjärerna förtjänar att uppmärksammas genom tavlor eller byster på centrala platser i riksdagen för deras gärning.
|
Robert Hannah (L) |
|