Motion till riksdagen
2019/20:3349
av Arman Teimouri (L)

Landsförräderi


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda att i 22 kap. brottsbalken införa en ny bestämmelse som innebär att svenska medborgare som strider mot främmande makter som det svenska försvaret militärt stöttar ska dömas till landsförräderi, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Motivering

Sverige har skickat en väpnad styrka till Irak för deltagande i den militära utbildnings­insats som genomförs av koalitionen mot Islamiska staten (IS). Det svenska bidraget har till uppgift att stötta och utbilda de irakiska försvarsstyrkorna.

Halshuggningar, folkfördrivningar, kidnappningar, sexslaveri, massvåldtäkter och bestialiska avrättningar. De brott som IS har begått i Syrien och Irak är inget annat än folkmord mot religiösa minoriteter. Det är uppenbart att de värderingar som IS står för, vilka tar sig uttryck genom extremt våld, är uppenbara brott mot grundläggande mänsk­liga rättigheter och strider mot svenska värderingar som alla människors lika värde och rätten till liv, religionsfrihet, yttrandefrihet och rörelsefrihet. Listan över IS pågående vidrigheter mot barn och vuxna just nu i Irak och Syrien kan endast jämföras med Waffen-SS bestialiska brott under andra världskriget. Åtgärderna för att stoppa IS måste vara i paritet med de åtgärder som krävdes för att stoppa Waffen-SS.

Jag menar att den svenska lagstiftningen om landsförräderi måste uppdateras till att stämma överens med nutida förhållanden där Sverige allt oftare deltar i internationella insatser för fred och stabilitet i världen. I nuvarande lagstiftning (22 kap. brottsbalken) definieras landsförräderi som en handling som – när riket befinner sig i krig – missgyn­nar, missleder eller förråder det svenska totalförsvaret eller åt fienden anskaffar krigs­folk, egendom eller tjänster. Det första rekvisitet är tydligt: Sverige måste vara i krig för att landsförräderi ska bli gällande.

Den nuvarande lagstiftningen är för stram och inte anpassad efter den globala värld vi i dag lever i. Det är förmodligen få som skulle påstå att Sverige genom att sända en väpnad styrka till Irak befinner sig i krig. Däremot skulle nog många anse att Sverige deltar eller medverkar i stabilitets- och fredsskapande insatser för Irak. Det är en defini­tionsskillnad som är ytterst viktig när lagen tolkas.

När Sverige väljer att sända militär och humanitär styrka i syfte att försvara de män­skliga rättigheter som vi tillsammans med FN står bakom bör man ställa sig frågan hur svenska medborgares militära motstånd till detta bör kategoriseras. Det centrala är hur vi klassificerar försvar och fiende. I en global värld tyder mycket på att dessa två be­grepp alltmer flyttas upp på en högre internationell nivå.

Med detta som bakgrund menar jag att Sverige bör följa länder som Danmark och utreda om lagen om landsförräderi bör omformuleras och även inkludera motstånd mot svenska trupper, militära som humanitära, även i konflikter globalt. Det är i mina ögon ett svek mot den svenska rättsstaten och de värderingar som den står bakom när en svensk medborgare strider för en terrororganisation mot en främmande stat som Sverige stöttar militärt.

Svenska medborgare som begår brott utomlands är först och främst den svenska stat­ens ansvar. Svenska individer som har radikaliserats på svensk mark och som sedermera reser till andra länder och begår terroristbrott mot främmande stater har Sverige ett an­svar att bestraffa. När den svenska staten deltar i en fredsskapande militär insats i ett främmande land, är det motstridigt att tillåta den svenska statens medborgare att begå terroristbrott mot den stat som Sverige stöttar militärt. Därför anser jag att brottet lands­förräderi behöver uppdateras och inkludera en modern version av landsförräderi, dvs. när man strider mot en stat som Sverige stöttar militärt.

 

 

Arman Teimouri (L)