2001 infördes en lag om omskärelse av pojkar, som reglerar sådan omskärelse som inte är medicinskt betingad. Ingreppet får endast utföras av legitimerad läkare eller, när det gäller pojkar upp till två månaders ålder, av en person som har fått särskilt tillstånd av Socialstyrelsen att utföra omskärelser av pojkar. Riksdagen beslutade att omskärelse inte ska få utföras utan smärtlindring samt att smärtlindringen ska ombesörjas av legitimerad läkare eller legitimerad sjuksköterska. Regeringen fick slutligen i uppdrag att följa lagens tillämpning under fyra år från ikraftträdandet och snarast därefter återkomma till riksdagen med en bred redovisning av erfarenheterna av lagregleringen. Jag anser att det nu är dags för en ny utvärdering.
Kristdemokraterna delade regeringens bedömning, att omskärelsen är en mångtusenårig tradition med djupt religiösa motiv och att den därför omfattas av religionsfriheten. Religionsfrihet finns inskriven i vår grundlag. Människor i Sverige ska fritt kunna utöva sin religion. En del religioner föreskriver omskärelse av
pojkar. I vårt land gäller det framför allt judar och muslimer.
Enligt Europakonventionen artikel 9 har var och en rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar bl.a. frihet att utöva sin religion eller tro genom sedvänjor och ritualer. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar, som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn bl.a. till skydd för hälsa eller för andra personers fri- och rättigheter. Kristdemokraterna ansåg i likhet med regeringen att omskärelsen bör utföras med hänsyn till barnets bästa. Kristdemokraterna välkomnade därför en lagreglering.
Artiklarna i Europakonventionen, barnkonventionen och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter visar att konventionerna har brottats med frågan avseende religionsfrihet i relation till om det kan anses skada någon annan eller samhället. Idag görs därför en tydlig skillnad mellan manlig omskärelse och kvinnlig könsstympning. Den kvinnliga könsstympningen är dels inte stipulerad inom någon religion, men leder framför allt till fysiska skador. Det gör att även om det vore en religiös ceremoni, vore det rätt enligt de mänskliga rättigheterna att förbjuda denna sedvänja. Den manliga omskärelsen är inte jämförbar med den kvinnliga könsstympningen då den manliga omskärelsen inte förorsakar några medicinska problem om det utförs av en läkare. Till skillnad från den kvinnliga könsstympningen, som skadar flickan för livet, finns det forskning som visar att manlig omskärelse snarare har medicinska fördelar. Det senare har bland annat den tidigare professorn Hans Rosling påtalat vid ett flertal tillfällen.
Vi ser dock att fler läkare hänvisar till samvetsfrihet i denna fråga och man önskar inte genomföra icke-medicinsk omskärelse av pojkar. Detta bör respekteras avseende den enskilda läkaren, men det är inte rimligt att barn nekas en fullgod medicinsk behandling bara för att enskilda läkare har betänkligheter. Landstingen skall säkerställa medicinskt säkra manliga omskärelser, vilket gör att inga barn i Sverige riskerar att bli omskurna av någon som inte kan göra detta på ett medicinskt korrekt sätt. Hur detta tillämpas bör följas upp. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Magnus Jacobsson (KD) |
|