Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att jämställdhetens och kooperationens kraft för att bekämpa fattigdom och skapa fred bör belysas i biståndspolitiken och tillkännager detta för regeringen.
Mer än någonsin behöver världen en svensk feministisk biståndspolitik. Varje dag minskar det demokratiska utrymmet i världen och takten för fattigdomsminskningen har saktat in. I en rapport från 2018 som Världsbanken tagit fram ser vi ett oroväckande trendbrott där hungern ökar för tredje året i rad.
Ett sätt att bekämpa fattigdom är att verka för ökat jämställt och hållbart jordbruk i världen. Idag finns det juridiska, kulturella och sociala hinder som gör det svårt för kvinnor att kontrollera eller äga mark i ett flertal biståndsländer. FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, uppskattar att om kvinnor och män hade samma möjligheter och tillgång till resurser såsom mark skulle skördarna öka så mycket att 100–150 miljoner människor skulle slippa gå hungriga.
Därför är kvinnoorganisationer och kooperativ som arbetar med jämställdhet och landsbygdsutveckling för att stärka kvinnors ekonomiska, sociala och politiska egenmakt otroligt viktiga.
Nyligen lanserade ”Cooperatives and Peace” en rapport som visar vilken betydelse kooperationen även har för fredsbyggandet. Rapporten visar att genom att bygga hållbara, resilienta samhällen och uppmuntra till dialog och demokratiskt deltagande är den kooperativa modellen kapabel att överbrygga gapet mellan konfliktlösningar och de långsiktiga utvecklingsstrategier som behövs. Detta samtidigt som den kooperativa rörelsen utmanar seglivade strukturella hinder. Rapporten visar på vikten av ett lokalt ägarskap, alltså hur viktigt det är att involvera kooperation, kvinnorätts- och ungdomsorganisationer och övriga civilsamhället, när fredliga och hållbara samhällen ska byggas. Med en demokratisk, medlemsbaserad organisering ska den lokala kooperationen vara till medlemmens nytta och förenar på så sätt kampen för ett drägligare liv med den för social rättvisa och sår samtidigt demokratiska frön i samhället.
En tydligare prioritering inom svensk biståndspolitik för ett jämställt och hållbart jordbruk kan hjälpa till att undanröja många av de hinder som kvinnor i utsatta länder möter. Detta kan göras bl.a. genom stöd till kvinnoorganisationer och kooperativ som arbetar med jämställdhet och landsbygdsutveckling.
|
Azadeh Rojhan Gustafsson (S) |
|
|
Hanna Westerén (S) |
Marianne Pettersson (S) |
|
Per-Arne Håkansson (S) |
Eva Lindh (S) |
|
Peter Persson (S) |
Åsa Lindestam (S) |
|
Kristina Nilsson (S) |
Ann-Christin Ahlberg (S) |
|
Ingemar Nilsson (S) |
|