I den statliga utredningen ”Bostäder att bo kvar i” (SOU 2015:85) framgår att det år 2030 kommer att finnas cirka en halv miljon fler invånare över 65 år i Sverige än vad det gör i dag. Det ställer krav på hela samhället och inte minst på bostadsmarknaden.
Problemet är att det ordinära boendet inte är tillgängligt för alla. 75 000 trappuppgångar i hus med tre våningar eller mer som saknar hiss. För en äldre människa med nedsatt rörelseförmåga innebär avsaknad av hiss en effektiv inlåsningsmekanism. Många av dessa trevånings- och fyravåningshus, som är utan hiss, är byggda under perioden 1950 till 1970. Då var tillgängligheten och lägenhetsanpassningarna byggda för den dåvarande ungdomsgenerationen. En inventering av tillgängligheten bör göras.
Ett förslag som bör övervägas är möjligheten att genom om- och tillbyggnad bygga på en till två våningar på befintliga trevåningshus samtidigt som husen mjukrenoveras och får hiss. Där kan kollektiv-, student- och äldreboende finnas. Vidare bör man studera förutsättningarna för en tredimensionell fastighetsbildning för att särskilja de äldre våningarna från de nya. Tredimensionell fastighetsbildning innebär att en fastighet delas upp i horisontalplan. En fastighet med egen lagfart kan därmed ligga ovanför en annan. Vid tredimensionell fastighetsbildning är det vanligt att den övre fastigheten har servitut för exempelvis trapphus och hissar som urholkar den nedre fastigheten.
Vanliga hyresrätter, kooperativa hyresrätter och bostadsrätter med lokaler, butiker och verksamhetslokaler kan samsas under samma tak. Dessa olika upplåtelseformer och lokaler utgör en inkomstkälla som skapar ekonomiska möjligheter till en snabbare konvertering och renovering av bostadsbeståndet eftersom tomtmarken redan är disponibel. Kommunernas höga markanvisningskostnader kan därmed elimineras utan långa nya beslutsvägar och överklagansmöjligheter.
|
Elsemarie Bjellqvist (S) |
Thomas Hammarberg (S) |