Under alltför många år har Sverige tagit emot fler invandrare än vad samhället har klarat av. Olika bostadsområden har blivit allt mer segregerade, vilket är ett av de tydligaste bevisen för att det har gått för långt. Det handlar bland annat om vissa bostadsområden som har en befolkningsstruktur som skapar såväl ekonomiska som sociala problem.
När nyanlända invandrare koncentreras till vissa särskilda områden kan segregationen öka, utanförskapet förstärkas och trångboddheten bli allt värre. Detta är början på en ond cirkel som i slutändan skapar ytterligare problem i form av svag sysselsättning, högt bidragsberoende, bristande utbildning, ökad otrygghet, högre kriminalitet osv. Kontentan av detta är kort sagt att en alltför stor invandring till Sverige är ohållbar, och segregerade bostadsområden gör befintliga problem ännu värre.
Det är en rättighet för alla i Sverige att få bosätta sig var man vill. Denna rättighet kan dock ställa orimligt höga krav på vissa kommuner, inte minst då såväl allmän kommunal service som det privata näringslivet måste anpassa sig till kommuninvånarna. Idag finns ingen möjlighet ens för redan hårt ansatta kommuner att undantas från lagen om eget boende (EBO), som infördes i Sverige 1994. Redan hårt ansatta kommuner bör få de förutsättningar de behöver för att erbjuda kommuninvånarna den service de har rätt till utan försämrad kvalitet.
På samma premisser som svenska medborgare bör nyanlända få de bästa tänkbara förutsättningarna för att snabbt komma i arbete. För att få ett arbete och överhuvudtaget kunna bygga ett liv i Sverige kan vikten av att komma in i och bli en del av det svenska samhället inte nog poängteras. En första åtgärd för att mildra de akuta problemen som finns idag är att successivt riva upp EBO-lagen, som idag är en bidragande orsak till utanförskap och segregation. Till dess att lagen är uppriven bör de asylsökande som väljer ett eget boende att få sina villkor, exempelvis sin ekonomiska ersättning begränsade.
|
Markus Wiechel (SD) |
Alexander Christiansson (SD) |