Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av nationella satsningar på förebyggande insatser i brottsutsatta bostadsområden och tillkännager detta för regeringen.
Tio procent av landets alla mord år 2015 ägde rum i Järvaområdet i Stockholm. Enligt polisens nationella operativa avdelning karaktäriseras bostadsområdena Husby, Tensta och Rinkeby av en särskild brottsutsatthet. Detta stämmer väl överens med den oro över kriminaliteten medborgarna uttryckte under valrörelsen 2018. Fastän behovet av försörjningsstöd kraftigt har minskat i stadsdelen Rinkeby-Kista och ungdomsarbetslösheten sjunkit med över 40 procent, var kriminaliteten en av de frågor som stod högst på medborgarnas dagordning.
Narkotikaförsäljningen, kriminella indrivningar av skulder och skjutningar gör att många föräldrar oroas för barnen. Vissa föräldrar har till och med skickat sönerna till släktingar i andra bostadsområden för att de inte ska hamna i destruktiva miljöer. Enligt nya mätningar från Brottsförebyggande rådet är otryggheten högre i socialt och ekonomiskt eftersatta bostadsområden, jämfört med andra områden. Det hela handlar om att risken är högre att utsättas för brott eller att bli indragen i kriminalitet samtidigt som förtroendet för rättsväsendet är lågt.
Att åstadkomma minskad brottslighet och öka tryggheten är avgörande. Vad som bevisligen har avskräckande effekt är polisens förmåga att upptäcka kriminell verksamhet och utreda densamma. Därför är det viktigt att antalet poliser ökar, att dessa arbetar långsiktigt och stadigvarande i områden som karaktäriseras av särskild brottsutsatthet. Lokalkännedom har dessutom visat sig ha en stor inverkan på polisens informationsinhämtning och medborgares tillit till rättsväsendet. Regeringsuppdraget om snabbare väg från brott till dom har också haft goda effekter. Stölder, trafikbrott, narkotikabrott och brott mot knivlagen leder nu till snabbare lagföring med bibehållen rättssäkerhet. För många näringsidkare och butiksägare innebär pilotprojektet att fler kan driva lokal näringsverksamhet utan kontinuerliga stölder.
Under en längre tid har en allmän diskussion handlat om huruvida straffskärpningar genererar minskad brottsutsatthet. Debatten har dessvärre kommit att utesluta den oerhörda konsekvens de fåtal kriminella orsakar i ett brottsutsatt bostadsområde som redan är präglat av arbetslöshet, trångboddhet och marginalisering. Varje gärning behöver därför en saklig diskussion om ett straff i proportion till det begångna brottet. Den diskussionen kan dock inte ersätta de behövliga insatserna på förebyggande verksamheter och avhopparprogram.
Kunskapsbaserade insatser för att vända brottsbelastade individers liv bort från brott och missbruk är nyckeln till att åstadkomma långsiktig förändring. Andra framgångsfaktorer som Brå lyfter i rapporten Insatser mot brott och otrygghet i socialt utsatta områden – En kunskapsöversikt från 2016 är:
Därtill måste kommunal uppföljning göras av de barn och unga som lämnat skolbänken, eftersom vi vet att det är där det börjar.
Här kan den nationella politiken bidra till att samordna den förebyggande verksamheten i kommunerna, säkerställa att polisens närvaro i särskilt brottsutsatta bostadsområden ökar och att vittnesskyddet förstärks, avsätta särskilda medel till riktade satsningar och utveckla de stödfunktioner som behövs för att hjälpa de familjer som drabbas av kriminaliteten. Viktiga förslag i linje med detta finns i regeringens 34‑punktsprogram mot gängkriminaliteten.
|
Lawen Redar (S) |
|