Den svenska vargstammen var nära nog utrotad under 1800-talet då vargjakten var oreglerad. Dagens vargstam är därför sprungen ur endast fem vargar, vilket lett till att dagens vargstam lider av inavelsproblematik. Detta behöver beaktas särskilt.
Vargen är från födseln en dålig jägare och om mat finns lättillgängligt lär sig vargen snabbt genom generationsöverföring var den finns. I närheten av människan finns lättillgänglig mat i form av bland annat får, något som våra lantbrukare alltför ofta sorgligt fått erfara. Många är också rapporterna om att varg vågat sig nära människan, följt skolbarnen från skolbussen, strukit längs gårdens husknutar, fällt tamboskap och dödat hundar. Dessa rapporter leder naturligtvis till stora känslor.
De som lever nära vargen känner att de måste skydda sina djur, sin inkomstkälla och sin trygghet, sin familjs trygghet. Och lika stora känslor väcker rapporterna hos de som vill rädda vargen från att jagas. Men de som i sin iver över att bevara varje varg höjer sina röster för att förbjuda vargjakt, gör kanske vargen en björntjänst. Om inte jakten är reglerad så är den nämligen oreglerad. Om vi ska kunna samexistera med varg och om lantbrukare ska våga ha kvar och även utöka sin livsmedelsproduktion, måste vi åter lära vargen att vara skygg för människan och det möjliggörs bäst genom jakt.
Naturvårdsverket menar att antalet vargar stadigt har minskat på senare år och att det med det nuvarande antalet, 305 vargar, inte går att tillåta jakt och samtidigt behålla en gynnsam bevarandestatus. Samtidigt visar aktuell svensk forskning att en gynnsam bevarandestatus för den svenska vargstammen går vid 50 vargar, och det bör nämnas att gällande riksdagsbeslut ligger på 170 vargar som grundnivå upp till en maxnivå på 270 vargar. Det finns därför starka skäl att, med hjälp av nytillkommen svensk forskning om hur stor en gynnsam bevarandestatus för den svenska vargstammen är som grund, göra en översyn av att flytta beslutanderätten om rovdjursförvaltning till att ligga så nära dem det berör som möjligt.
Jag önskar att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjliggöra för en ökad vargjakt i syfte att förbättra vargförvaltningen samt att flytta beslutsrätten om rovdjursförvaltning närmare dem den berör.
|
Ann-Sofie Alm (M) |
|