År 2016 undertecknade EU och Kuba det samförståndsavtal som förhandlats fram under cirka två års tid. För både Sverige och EU är det viktigt att alltid stå upp för den liberala demokratin, rättsstatens principer och de universella mänskliga rättigheterna. Vi får inte tystna i vår kritik mot länder som inte erkänner eller lever upp till dessa fundamentala principer och rättigheter. Ett av syftena med samarbetsavtalet är att EU ska bekräfta sitt åtagande att stödja en förändrings- och moderniseringsprocess på Kuba. När avtalet började förhandlas fram och sedan undertecknades fanns också tecken på och goda förhoppningar om politisk och ekonomisk reform på Kuba, en mer demokratisk utveckling. Det ser vi tyvärr inte i dag. För att det ska vara möjligt måste också Kuba vara villigt till förändring. Samförståndsavtalet har gjort liten skillnad. Tvärtom ser vi att utvecklingen i hela regionen, inte minst i Venezuela men också på Kuba, går åt fel håll, i en oroande riktning. Den kubanska regeringen fortsätter att krympa utrymmet för kubanska människorättsförsvarare och civilsamhället. Regimen har heller ingen avsikt att ansluta sig till internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Hade Kuba velat göra nödvändiga demokratiska förändringar hade det varit ett utmärkt tillfälle att visa det när den nya konstitutionen togs fram. Men det gjorde man inte. Fortfarande beskrivs samma enpartistat och kommunistpartiets dominerande roll i hela samhällslivet. Konstitutionen ger lite utrymme åt de som vill engagera sig för en annan ordning. Massmedier får inte ägas privat. Det är svårt för EU att stödja en förändrings- och moderniseringsprocess på Kuba när regimen inte vill förändras.
Naturligtvis är vi medvetna om att demokratisering är en långsiktig process, men det kräver att man ser reell vilja till förändring, även om stegen är små. Vi värnar den dialog som trots allt i dag sker mellan internationella civilsamhällesorganisationer och personer på Kuba och som kan utgöra en grund för exempelvis ett oberoende rättsväsen på sikt.
I januariavtalets punkt 71 står att demokratifokuset ska stärkas. Om samförståndsavtalet nu skulle ratificeras ser vi en risk för att EU legitimerar den negativa utveckling vi ser på Kuba och i regionen, dvs. en utveckling i helt fel demokratisk riktning. Genom att avvakta med ratificeringen sänder vi i stället en tydlig signal om att vi först vill se positiva tecken på en annan utveckling. Det innebär inte att vi motsätter oss ett samförståndsavtal mellan EU och Kuba, utan att steg i rätt riktning först måste tas. Vi förväntar oss att EU och Sverige ska stå upp för den liberala demokratins principer och anser att nu är ett bra tillfälle att visa att vi gör det. Sverige och EU behöver därför vara aktiva med att driva på den utvecklingen på Kuba och tydliga med att det är resultat vi förväntar oss, inte tomma ord eller vaga löften.
|
Kerstin Lundgren (C) |
|
|
Magnus Ek (C) |
Linda Ylivainio (C) |