Allt fler gör idag anspråk på Sveriges och världens jordbruksmark. Världens befolkning fortsätter växa, oljebristen och ett växande klimathot ökar efterfrågan på biobränslen och urbaniseringen gör att städerna behöver ny mark för att växa.
Vi måste alltså odla mer och effektivare för att klara vår miljö och mätta den växande befolkningen. Samtidigt har vi i Sveriges riksdag sedan 1994 haft mål om att minst 20 procent av landets jordbruksmark ska odlas ekologiskt. Ett mål som går stick i stäv med de globala utmaningarna som nämns ovan eftersom vi vet att den ekologiska odlingen bara förmår producera ca 70 procent av en normalskörd vid vanlig odling.
Det blev därför mycket märkligt när regeringen under förra mandatperioden i budgetpropositionen (2015/16:1 utgiftsområde 23) skrev att den vill bidra till att öka produktionen och konsumtionen av ekologiska livsmedel i Sverige. Det kan inte vara politikens uppgift att besluta vilka odlingsmetoder som lantbruket ska ägna sig åt.
Fördelarna med närproducerade livsmedel är många inte minst på miljöområdet och då det gäller att hålla landsbygden levande. Men närodlat är inte detsamma som ekologiskt. Det är inte hållbart att många enbart lyfter fördelen med så kallade ekologiska produkter trots att det inte finns några entydiga forskningsbelägg för att det skulle vara bättre vare sig för klimatet, miljön eller hälsan.
Genom senare statsbudgetar har de offentliga stöden till ekologisk produktion ökat, dels i form av olika slags direkta ersättningar, dels i den indirekta form som också förekommer i samband med upphandlingar av måltider. Enligt en undersökning i radioprogrammet Kaliber som sändes i april 2016 har åtta av tio kommuner och landsting fastställt mål om att upphandla ekologisk mat, vissa så mycket som 80 % av den upphandlade volymen. Det är inte hållbart.
Med hänvisning till ovanstående anser undertecknade att regeringen ska ta till sig vad forskningen säger om mervärdet av ekologisk odling och vad statens egna expertmyndigheter rapporterar i frågan samt överlåta åt marknadskrafterna att driva frågan.
Mats Green (M) |
|
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) |
Åsa Coenraads (M) |